På 1980-talet var Roland Hassel en av Sveriges mest älskade fiktiva poliser. Han var huvudperson i ett tjog deckare av Olov Svedelid som senare blev en serie tv-filmer med Lars-Erik Berenett i titelrollen. Jag vill inte påstå att jag såg särskilt mycket av gamla "Hassel" eftersom den kom under en period i mitt liv då jag sällan satt hemma och kollade på tv på kvällarna. Men jag minns att serien var en stor snackis och ansågs hårdkokt.
Det som var tufft, våldsamt och sexigt 1986 betraktas nog mest som feelgood i dag. Så hur tar man Roland Hassel med till 2017? Jo, man låter förstås en rejält uppumpad Ola Rapace gestalta honom och engagerar Shanti Roney som hans sidekick.
Det finns mycket som är bra med Viaplays mörka serie "Hassel". Musiken av Nicke Andersson, det grådaskiga och slaskiga vinterlandskapet och Hans-Erik Dyvik Husby i skön biroll. Men trots att serien är regisserad av Amir Chamdin (frontfigur i Infinite Mass, som har regisserar utmärkta filmen "Cornelis" och flera prisbelönta musikvideor), har jag svårt att engagera mig.
Efter tre avsnitt (det släpps ett nytt varje fredag) är jag ännu inte beredd att skriva på kontraktet med serien, det som säger att jag köper det jag ser. Och det är ett gäng våldsamma snutar som är mer intresserade av att hämnas än att lösa ett brott, och en uppklädd, fläktrökande tonårsmorsa som driver en bilrekondfirma och gillar att dansa salsa. Det känns inte trovärdigt.
Men vet ni vad som stör mig mest? Att Roland Hassel har en så ful jacka och att den hittills enda vettiga polisen i serien, Fatima Nidal (spelas av Ana Gil), tar emot honom på sitt hotellrum lättklädd efter en dusch, medan kameran gubbsjukt dokumenterar de glittrande vattendropparna på hennes kropp.