I min filterbubbla är det lite trendigt att säga att man inte avger några nyårslöften. "Man håller de ändå inte". Trots detta ställningstagande utåt sett dricks det gröna smoothies, gymmet fylls av obekanta ansikten och mindfullness-appar laddas ned. Ingen är helt opåverkad av "nytt år, nytt jag". Gång på gång verkar vi tro att vi kan överleva vilka nya, rent av hemska vanor som helst, på känslan av att det är ett nytt år – bara för att någon vecka in på våra löften ge upp när både vilja och energi tryter.
Utan att vilja ge sken av att jag själv är ett träningshelgon, så tillbringade jag tillräckligt med tid på gymmet under hösten (ja, till och med december) för att kunna avgöra vilka som sedan var helt nya den första januari. Jag tycker ärligt talat att det är positivt i stort. Många kan behöva komma i gång och det är självklart är värt att avlägga ett nyårslöfte – vem vet om det just denna gång leder till en ny vana? Dock är majoriteten av de nya ansiktena borta redan nu. Om de bara tar sig lite välbehövlig vila efter att ha inlett året med flera pass hård träning? Kanske. Men de som jag ser på gymmet nu är samma gäng som var där även den 27 december...
Hoppet är inte ute. Nästa chans kommer inte 2020. Det fina är, som Mikael Lindahl som gått ned 100 kilo sa till mig, att man kan faktiskt sätta upp mål vilken dag och vilken månad som helst.