När rättegången i de så kallade sommarstugemorden fortsatte på tisdagseftermiddagen var det de poliser och ambulanssjuksköterskor som kom först till mordplatsen kvällen den 3 augusti 2016, som vittnade om vad de upplevt.
En av poliserna berättade hur han såg den svårt skadade och nedblodade kvinnan genom fönstret. Han och hans kollega hade parkerat polisbilen en bit ifrån huset. De visste att en kvinna hade ringt och larmat och att hon var svårt skadad.
Men de visste också att det kunde finnas vapen i huset. När polisen kom hade de ingen aning om det fanns någon gärningsperson kvar på platsen. Med dragna vapen tog de sig in och genomsökte hela huset innan ambulanssjuksköterskorna som väntade i bakgrunden, fick komma in.
Innan dess hade en av poliserna som hade en gedigen sjukvårdsutbildning, börjat se över kvinnans skador. Att hennes make som låg kvar i sängen på övervåningen var död, hade de då konstaterat.
Åklagarna bad alla som hördes att berätta om de skador de iakttagit på kvinnan.
‒Jag kunde se hennes tunga röra sig genom ett stort hål i kinden. Hon hade ett stort sår i hjärttrakten. Det var en hel del intorkat blod. Någon av armarna hade ganska många hugg, berättade en av poliserna.
‒Hon sitter ner och ser väldigt chockad ut. Hon är blodig. Väldigt blodig. Jag undersöker henne inte men det var väldigt mycket blod, sa hans kollega.
En kvinnlig ambulanssjuksköterska berättade hur hon och hennes kollega hade tagit hand om kvinnan när huset var säkrat och de slutligen fick tillstånd att komma in. Också hon berättade om allt blod och att det var såret på bröstet som blödde mest.
Jessica Wenna:
‒Hur många sår var det?
‒Mellan elva och femton stycken, svarade ambulanssjuksköterskan.
Vittnena berättade också att kvinnan som var talbar under hela tiden de var på plats, flera gånger frågade om hur det var med hennes make. Om han var död. Någon av dem svarade undvikande på frågan, andra hade svarat ja.
Reaktionen?
‒Hon säger ingenting. Hon är chockad. Avskärmad.
Ambulanssjuksköterskorna fick också frågor om vad som hade sagts i ambulansen på väg till Eskilstuna. Enligt uppgifter i förundersökningen skulle hon där ha pekat ut sin egen 42-åriga dotter som misstänkt.
Båda sköterskorna berättade att de hade pratat med kvinnan och frågat om hon hade någon aning om vem som kunde ligga bakom mordet och mordförsöket, eller om hon eller maken hade några ovänner.
‒Jag frågade: "Vet du någon som vill dig illa? Någon som är osams med er", berättade den ena sjuksköterskan.
‒Då svarade hon: "Ja jag har ju en fnurra på tråden med min dotter. Hon driver ett asylboende. Det kanske kan vara någon av dem".
Rättegången fortsätter på torsdag.