När nyligen den äldsta av dem, 5-åriga Eva Jean, fyllde just 5 år var det dags att börja skolan. I Sverige börjar vi oftast det år vi fyller 7, vilket gör att det kan skilja en hel del i utvecklingen mellan de olika individerna.
I Nya Zeeland börjar barnen alltså den dag de fyller fem år och då får ju alla samma förutsättningar, i alla fall teoretiskt. Det är ett intressant faktum som jag inte hade en aning om. Har sett bilder från tillfället då lilla Eva Jean knatar iväg till skolan i sin blå skoluniform, mallig och stolt som bara den.
Själv har jag inga direkta minnen av min första skoldag på Sandbäcksskolan 1964, inte så konstigt kanske, eftersom det är 54 år sedan. Jag kommer dock ihåg flera av lärarna, speciellt min snälla fröken Ingrid, hon var inte bara snäll utan också ung och vacker.
Undrar hur hon har det i dag? Om hon lever, om hon har hälsan och om hon minns en elev som hon hade för över 50 år sedan?
Det tror jag knappast. Jag kommer själv knappt ihåg vad mina "intervjuoffer" heter eller hur de ser ut, fast det kanske bara är någon, eller några veckor, sedan vi satt och pratade i någon timme.
Fast å andra sidan kommer jag fortfarande ihåg alla friidrotts-medaljörerna i OS i Mexico 1968, låtarna på tio i topp 1970, hela Sveriges fotbollslandslag 1974, inga problem.
Det som är långt tillbaka i tiden sitter som klister. Nya saker och händelser är som de vore teflonbehandlade och glider ut ur minnesbanken innan jag hinner säga – teflonminne.