Både Marie Hillblom, Kurirens chefredaktör, och Rosel Jern, redaktör för Personligtsidan, säger att de har skrivit på uppropet av principiella skäl, även om de själva inte har blivit utsatta för trakasserier eller övergrepp på sin arbetsplats.
‒Jag skriver på som en markering, eftersom vår bransch är en del av samhället, som fortfarande inte uppnått jämställdhet fullt ut, och där det kan vara tufft att säga ifrån när patriarkala strukturer kommer till uttryck och övergrepp sker, säger Marie Hillblom.
Hon hoppas att uppropet ska leda framåt i strävan mot mer jämställdhet på arbetsplatserna och i samhället i stort.
‒Jag hoppas att vi tillsammans kan ge varandra styrka att säga ifrån och jobba för jämställdhet och alla människors lika värde. Det kräver mod att vara den som bryter en struktur. Eftersom vi är så många, hoppas jag att det kan bli en rejäl kraft och att det sker en förändring.
Rosel Jern är en av dem som har valt att skriva på uppropet anonymt, men att ändå berätta i tidningen om att hon ställer sig bakom #deadline.
‒Jag har skrivit på anonymt eftersom jag inte har anledning att hävda att det förekommer sexuella trakasserier på min arbetsplats. Men jag stöttar uppropet mot sexism och övergrepp, oavsett var de förekommer.
Rosel Jern är och har under många år varit jämställdhetsombud för Journalistförbundet på Katrineholms-Kuriren. Hon uppmanar såväl arbetsgivare som arbetstagare och fackliga företrädare att läsa på vad Diskrimineringsombudsmannen, DO, har att säga.
‒Där framgår vad som gäller. Använd lagen! Arbetsgivaren har skyldigheter, som anges där, arbetstagaren ser vilka rättigheter den har och fackliga representanter får verktyg, säger Rosel Jern.
Ett sätt för arbetsgivare att jobba med frågan är att genomföra anonyma enkäter, där de anställda får frågan om de har utsatts för trakasserier, framhåller Rosel Jern. På så vis borde arbetsgivaren lätt kunna upptäckta eventuella problem.
Carina Wising, tidningens kulturredaktör, säger så här om varför hon skrivit på:
‒Jag har, med några få undantag, haft den stora glädjen att jobba med bra manliga kolleger under mina snart 30 år som reporter. Men jag vill självklart vara en del av #deadline då jag vet att många kvinnor i branschen har helt andra erfarenheter. Tillsammans kan vi skapa förändring. Nu händer det.
Carina Ekdahl, featureredaktör, hoppas och tror att uppropet kommer att leda till något gott.
‒Jag tror att uppropen som följt på #metoo är början till något nytt när vi börjar prata om de patriarkala strukturer som finns överallt omkring oss, även i vår bransch.
Cecilia Tuohy, reporter, tycker att inte bara män, utan även kvinnor som betett sig illa mot kollegor kan ta till sig av kampanjen.
‒Jag har inte själv varit utsatt här där jag jobbar nu, men jag vill visa mitt stöd för kollegor i branschen som utsatts. Vi kritiserar sällan vår egen bransch, men strukturerna finns förstås även inom media. Jag tycker att kampanjen kan bli en väckarklocka även för kvinnor som betett sig illa.
Tünde Simó, reporter, säger så här:
‒Jag skriver under för att de berättelser som kommer fram under #deadline borde ha kommit fram för längesen. Men genom att samlas och tala högt om det som tidigare tystats ner kan vi skapa en ny norm där sexuella trakasserier och övergrepp inte längre kan användas som maktmedel och där kvinnor inte håller tyst på grund av rädsla eller skam.