Även om jag förordar demokratiska beslut i familjen, ska jag på något sätt vinna kampen om det rätta namnet.
Varför just Kurt då, undrar ni, och det är ju en befogad fråga.
Jag minns väldigt tydligt den där aprildagen 1994 när nyheten om Kurt Cobains död kom.
Jag gick på gymnasiet, hade hår i flätor till midjan och bodde i min pappas avlagda, alldeles för stora flanellskjortor. Kunde inte förstå att Kurt Cobain var död och inte ta in sättet han hade gått bort på.
En stor förlust och en påminnelse för världen om hur illa det kan gå när kombinationen olycklig barndom, sprit, droger och psykisk ohälsa drar i gång sin onda spiral.
Men får jag någon gång en hund som heter Kurt, och någon undrar över namnvalet, ska jag berätta andra saker om Kurt Cobain. Inte bara om den ikoniska musiken, utan om hur han tog ställning i politiska samhällsfrågor och om hans feministiska åsikter.
Under en intervju under hans sista levnadsår sa han till exempel något i stil med: "Problemet med grupper som behandlar sexuella övergrepp är att de försöker utbilda kvinnor att försvara sig, när det som egentligen behöver göras är att lära män att inte våldta.
Det bör hedras, om det så är med en hund som heter Kurt.