- Det började med att farsan som lämnade blod och jag hängde med honom. Sedan har det bara rullat på, säger han.
Med undantag för tiden efter att han gjorde FN-tjänst, då han vistades i malariadrabbat område, har Ernie Arnell Axelsson fortsatt att lämnat blod. Med tiden har också blodgivningen förändrats, berättar han, med andra slags nålar och stolar.
- En gång klippte de av slangen på fel ställe efter att jag lämnat, då blev det blod överallt.
Han minns också att han lämnade blod oftare förr, fem eller sex gånger per år. Dessutom kunde det hända att man blev inkallad om det hade hänt någon stor olycka.
- Jag vet en gång då de tappade mig på blod och sedan sprang direkt med påsarna till en person som behövde det. Det var nyårsdagen och jag var inte alls i form, men det var bara att lämna ändå, säger Ernie Arnell Axelsson.