Det kan regna småspik, blåsa friskt och vara kallt och ruggigt utanför bilkupén när man möter en ensam cyklist på vägen mot Marmorbyn. Det är Marcus Ivarsson som trampar på för att komma till jobbet på Depona i Marmorbyn. Det var 2012 som företaget, som sysslar med att arkivera handlingar åt företag och myndigheter, flyttade från Värmbol till det gamla marmorbrukets lokaler. Då började Marcus Ivarsson cykla.
– Det var jag och en kompis som också jobbade här som började cykla. Ingen av oss hade bil och vi ville inte vara beroende av andra med bil för att samåka till jobbet. Kompisen arbetar inte kvar men jag har fortsatt cyklandet. Det är cirka 14 km enkel resa.
Känns det som att du mår bättre nu när du cyklar?
– Ja, man har ju aldrig varit någon idrottare precis. Efter skolan då vi hade idrott på schemat och man rörde sig mycket så gick det snabbt utför med konditionen.
Märks det på dig att du har fått bättre kondition?
– Det är klart, jag orkar mycket mera och är betydligt piggare.
Kommer du verkligen ut när vädret bär emot?
– Ja, jag har bestämt mig för att cykla så det är bara att klä sig efter väderleken. Den enda tid jag inte cyklar är under vintermånaderna, då får jag förlita mig till samåkning med någon kollega. I början var det väl någon gång när det kom en hagelskur som det inte var så roligt.
Finns det någon dag då du inte skulle cykla?
– Egentligen inte, men skulle det vara snö och snorhalt, då är det farligt att cykla.
Har det hänt någon olycka under åren?
– Ja, en gång cyklade jag omkull när det var halt vid Ålsäter och en gång har jag blivit påbackad vid Stettin av en Epa-traktor.
Vad rekommenderar du andra att göra för att ta cykeln till jobbet?
– Träna upp pannbenet, det är tuffast i början. Välbefinnandet kommer, man blir nöjd med sig själv. När jag märkte att jag kom i form 2013 anmälde jag mig till Vätternrundan och det har jag gjort sedan dess. Inför den har jag tagit omvägar hem för att få mil i benen.