Cecilia Helles författardebut skildrar ett mord i Katrineholm

En kvinna hittas mördad vid Glysas grav i Katrineholm. Så inleds den nyutgivna boken Glysas öga, skriven av före detta katrineholmaren och Kuriren-medarbetaren Cecilia Helle. Hon beskriver boken som en fiktiv psykologisk spänningsroman.

Övrigt2011-09-01 07:08

- Den här romanen har ingen koppling till verkliga händelser utan den är helt fiktiv, säger Cecilia Helle.

Att Cecilias Helles bok skildrar en mordplats där det på riktigt har skett ett mord i Katrineholm menar hon är en slump.

- Det var faktiskt lite otäckt för jag fick den här idén innan det hände. Den här historien skulle egentligen kunna utspela sig vart som helst, sådant här händer, kvinnor dödas av sina närstående, det var det jag tyckte var intressant, och sen hände det i Katrineholm, men det händer också på andra ställen. Jag tycker det intressanta är att det händer och varför det händer, säger Cecilia Helle.

Varför bytte du inte mordplats i boken när mordet inträffade?

- Jag hade vävt in den mytologiska berättelsen om Glysa redan från början, det är en bärande metafor för hela historien och titeln var klar. Hela historien hade fallit om jag hade tagit bort det. Men jag tänkte på det, men kom fram till att det är viktigt att belysa att kvinnor faktiskt mördas av sina närstående.

Hela boken utspelar sig i Katrineholm. Huvudpersonen Sanna är nyhetschef och biträdande chefredaktör på ”Katrineholms-posten” och hon har det tufft såväl på jobbet som i familjelivet. Idén till boken kom Cecilia Helle på 2005. Hon tog tjänsteldigt i två år för att studera vid Skrivarakademin i Stockholm.

- Jag har alltid velat skriva en bok och har gått många skrivarkurser, det jag ofta fick höra var att jag var bra på att skriva men att jag inte hade så mycket att berätta, men då, 2005, kom historien till mig, allt i mitt liv kraschade under det året.

Det var ett år då hon skilde sig och förlorade jobbet och huset. Cecilia berättar att hon upplevde en identitetskris, hon visste inte vad hon ville med sitt liv, att hon länge hade anpassat sig efter andra människor och ”levererat” den Cecilia som hon trodde att andra människor ville ha.

- Jag tycker att jag har något viktigt att säga, budskapet i boken är att ingen kan trycka ned dig utan ditt eget medgivande. Jag vill skildra hur man kan känna sig maktlös, mekanismerna till att man kan hamna där, både i det privata och i jobbet.

Cecilia säger att huvudpersonen Sanna är den enda karaktären i boken som är relativt autentisk, då hon påminner om den person Cecilia själv en gång var.

- Jag har inga andra riktiga personer i boken, jag har ju varit journalist i 20 år och arbetat på många redaktioner. De skiljer sig kanske inte så mycket åt, men jag har hämtat lite här och lite där och bakat ihop olika egenskaper till nya personer.

Av bekvämlighetsskäl och för att spara tid lät Cecilia handlingen utspela sig i Katrineholm, eftersom hon bott där i tio år och känner staden väl. På så sätt slapp hon göra research om en annan stad. Även redaktionen i boken är beskriven efter redaktionen på Katrineholms-Kuriren och vissa händelser i boken har en koppling till vekliga händelser, andra inte.

- Nästan alla romaner är sådana i dag, att man blandar autentiskt med fiktivt hela tiden, om man ska skriva en roman så måste känslorna kännas äkta, man måste ha varit där själv känslomässigt för att kunna gestalta det. Egentligen är det bra om läsaren tror att allt är sant, då har jag lyckats.

Glysas öga har ett öppet slut. Tanken är att det ska bli en serie med flera böcker där läsaren får följa hur huvudpersonen Sanna successivt utvecklas som människa. Hur många böcker det blir är ännu inte klart. Synopsis för den andra boken är klar och hon har historien för de resterande böckerna i huvudet. Även del två kommer att utspela sig i Katrineholm. Därefter flyttar huvudpersonen Sanna till Stockholm, som Cecilia själv gjort.

I dag arbetar Cecilia som redaktionschef för magasinet Passion for business och hon uttrycker att det kändes som en revansch när boken blev utgiven.

- Jag har alltid velat vara duktig och plötsligt kände jag mig inte duktig längre. Jag kände mig uträknad, jag trodde att folk tänkte att det aldrig skulle bli något av mig, men jag kanske mest ville visa för mig själv att jag inte är så kass, att jag kan komma igen och starta om trots att jag är över 40 år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om