Djupsund ligger idylliskt vid en vik av Tislången. Det var här hans farfar Fridolf köpte ett torpställe på 1930-talet, som hans far och mor Walter och Magdalena tog över och som nu blivit Carl-Johan och Christinas bostad.
- Anorna går längre tillbaka. Här var en gång ångbåtsbrygga varifrån spik från smedjan i Hävla och Forsa forslades till Ändebol där de lastades på järnväg, berättar Carl-Johan.
Det är inte bara gården som gått i arv genom generationer. Det gör också namnen. Alla män döps till Carl och Daniel. Musiken och tron, medlemsskapet i Pingstkyrkan, är ytterligare gemensamma nämnare för släkten Forss.
- Pappa hade pianoaffär i källaren på Brunnsgatan 6, där det i dag är pizzeria.
Så att Carl-Johan också skulle börja klinka var liksom självklart. Det blev dock bara några år innan han valde trombon. Men det var piano och flyglar som kom att bli hans yrke. Efter folkskola på Väster, Stockholms Musikedagogiska institut och tre års utbildning till pianotekniker blev Carl-Johan musiklärare i Katrineholm och Norrköping. När han av en händelse skummade platsannonserna en dag upptäckte han att gymnasiet i Ryd i Baerum utanför Oslo sökte en pianoteknikerlärare.
I två år bodde hela familjen i Norge, när barnen skulle börja skolan flyttade de och Christina hem. Carl-Johan blev veckopendlare i elva år.
Det var då han började skriva sin första bok. Det tog fyra år. Därefter har det blivit ytterligare fyra, av vilka tre fortfarande används i utbildningen av nya pianotekniker.
- De finns översatta på engelska, tyska och ryska. De håller dessutom på att översättas till japanska och franska och jag har fått en förfrågan om de även kan översättas till koreanska.
Detaljerna är viktiga. När ett piano eller flygel ska stämmas handlar det om finjusteringar. Carl-Johan är lika noggrann om han ska såga till en list, eller lägga parkettgolvet på övervåningen.
- Det är bara när jag lagar mat eller bakar det går på hummen. Men havreflarnen jag gjorde senast blev ju goda ändå.
Efter åren i Oslo fick Carl-Johan tjänst i Leksand där han stannade fram till sin pensionering. Nu är familjen tillbaka i Katrineholm och njuter av lugnet vid Djupsund. Där tar han ibland plastekan på en tur över Tislången. En betydligt mindre sjö än när han som 17-åring mönstrade på lastbåten Lions Gate och kom till Panamakanalen och Hawaii. Sedan jobbade han på Travancore som seglade Suezkanalen, till Filippinerna. Persiska viken, Indonesien och Japan.
- Ja, jag har sett stora delar av världen. Och det är när man kommer utomlands man upptäcker hur vackert det är i Sverige.