Den 1 maj 1914 inkom till styrelsen för dåvarande Katrineholms *municipalsamhälle ett gåvobrev. Undertecknare var Josefine Kullberg, Amy Kullberg samt Olof Kullberg – Mayer. Dessa var hustru, dotter och svärson till året innan avlidne grosshandlaren August Kullberg. Gåvan bestod i att man till hans minne skänkte mark och medel till uppförandet av ett sjukhus med 24 sängplatser i Katrineholm. Vi ska inte här fördjupa oss i brevets detaljer, men kan konstatera att det är denna gåvas förtjänst att vi än i dag har ett väl fungerande sjukhus på orten. Ett förbehåll i och med gåvan kan dock avslöjas. ”Sjukhuset bör nu och allt framgent benämnas Kullbergska sjukhuset”.
På dagen två år efter att gåvan överlämnats, stod sjukhuset färdigt med utrustning och personal. Som läkare hade man anställt Carl Ellwyn, som resten av denna text ska handla om.
Carl Ellwyn föddes på annandag jul 1881 i Tyringe stationssamhälle väster om Hässleholm i Skåne. Efter studentexamen i Helsingborg jobbade han några år vid järnvägen, men redan 1903 började han sina medicinstudier i Lund och 1911 tog han sin medicine licentiat. Som underläkare hade han under de kommande åren placeringar i Stockholm, Kristianstad, Helsingborg och Malmö.
I början av 1916 tillträdde Carl Ellwyn tjänsten som municipalläkare i Katrineholm. Mindre än ett halvår senare fick han även tjänst som lasarettsläkare. Tanken var troligen att det så småningom inte skulle behövas någon municipalläkare, nu när samhället fått ett eget sjukhus. Så blev de också, men sina första fem år i Katrineholm innehade Ellwyn bägge tjänsterna.
Vid Kullbergska sjukhuset var Carl Ellwyn ensam läkare till 1926, då en underläkare anställdes. Det var välbehövligt, då en växande befolkning även genererade ett större patienttryck, även om epidemier såsom difteri och spanska sjukan inte längre grasserade. I tre hela decennier var han Kullbergska sjukhuset trogen och fick under den tiden vara med om inte mindre än tre utbyggnader. Då han pensionerades 1947 hade sjukhuset 90 sängplatser, två underläkare samt en ambulerande röntgenläkare. Hans insatser för utvecklingen ansågs av lokalbefolkningen som stora.
Det var inte bara inom sin profession som läkare Carl Ellwyn presterade betydande insatser för orten. Han var under många år även verksam inom kommunal- och landstingspolitik, där han representerade den liberala åskådningen.
År 1947, vid 66 års ålder pensionerade sig Carl Ellwyn, både från sin läkargärning och sin politiska bana. Han skulle nu tillsammans med hustrun njuta sitt otium på sin gård Bonäs, beläget på en udde vid sjön Tisnaren i norra Östergötland. Så småningom drabbade ohälsan honom med hjärt-lungproblem samt glaukom på ett öga. Han avled i sitt 76:e år den 19 november 1957, men i de äldre katrineholmarnas minne skulle doktor Ellwyns yrkesgärning finnas bevarad i ytterligare många år.