Riksdagsledamoten (FP) Barbro Westerholm, medicinprofessor och tidigare ordförande I Sveriges Pensionärsförbund, har granskat Cancerfondsrapporten 2010. I den finns ett kapitel om cancer hos äldre och det är ett kapitel som ruskar om, anser hon. Vilket man mot bakgrunden av vad hon redovisar verkligen kan instämma i.
Antalet cancerfall ökar i Sverige liksom i övriga delar av den industrialiserade världen och det beror främst på att vi blir äldre. Cancer är en åldersrelaterad sjukdom men samtidigt är vården av cancersjuka och forskningen om cancersjukdomar inriktad på de yngre patienterna. Visst kan det finnas skäl för skillnader i behandling men ibland finns ingen annan förklaring än patientens ålder. Det är att betrakta som äldrediskriminering, hävdar Barbro Westerholm bistert.
Hon ger några exempel. En tredjedel av alla bröstcancerfall inträffar hos kvinnor som är över 70 år men de diagnostiseras senare än hos yngre kvinnor. En studie från Uppsala-Örebroregionen från 2006 visade att kvinnor över 70 år får sämre behandling under hela vårdkedjan för bröstcancer. Genom senare upptäckt hade tumörerna hunnit växa sig större, de karaktäriserades sämre, lymfkörtlarna undersöktes mindre ofta och underlaget för behandling blev därmed sämre. Bröstbevarande kirurgi användes mindre ofta och när sådan genomfördes förekom strålbehandling mer sällan. Konsekvenserna för kvinnorna blev ökad risk för återfall och död i cancer.
Det ser lika illa ut på områdena lungcancer och ändtarmscancer, noterar Barbro Westerholm. En del skyller på att det saknas kliniska studier över hur man behöver behandla äldre för deras cancersjukdom. Över 60 procent av alla cancerdiagnoser ställs dock på personer 65 år eller äldre men det är inte mer än 20 procent av patienterna i den åldersgruppen som ingår i kliniska studier. Det finns inga hållbara argument för att det ska vara så. Många äldre lever högt upp i åldrarna utan hälsoproblem som skulle lägga hinder i vägen för deras deltagande i kliniska studier.
Man frågar sig, skriver Barbro Westerholm i en debattartikel i den liberala pressen, om sjukvården och forskarna tycker att äldre patienter är mindre värda att satsa på än yngre. På en sådan direkt fråga blir svaret naturligtvis nej men ser man till verkligheten borde kanske svaret bli ett annat.
Omtänkande när det gäller ålder behövs i mer än ett sammanhang. Den diskriminering Barbro Westerholm påvisar i cancervården är naturligtvis på inget sätt möjlig att godta. Inom vården måste kunskaper vidareförmedlas och inte minst måste kunskapen om att kronologisk ålder är ett dåligt kritierium för insatser spridas. Det är trist att ständigt stöta på diskriminering på grund av ålder i skilda sammanhang och då särskilt i den äldsta gruppen där många börjat tappa orken och den riktiga gnistan och alltså inte reagerar så starkt som det skulle finnas skäl för.
Vi måste kollektivt ta på oss att motarbeta åldersdiskriminering.