– Vi har hållit på med Boule i flera år nu. Den här gamla tennisbanan låg helt öde och då kom vi på att vi kunde bygga en boulebana. Vi fick hyra lokalen och sedan satte vi igång att snickra, säger Carl Elmroth.
Matcherna är i full gång i lokalen Tre Bollar. Folk pendlar med armarna, klot kommer flygande och mitt i röran står Carl och ser nöjd ut.
– Jag är social och tycker om när det händer saker omkring mig, säger Carl.
Carl föddes i Södertälje och det var under lumpen som han började intressera sig för bilar.
– Jag körde stridsvagn och blev intresserad av motorer. Efter lumpen fick jag jobb på Scania och sedan var jag fast, säger Carl.
Carl hade näsa för affärer och när han var 30 år blev han erbjuden ett jobb som försäljningschef på Scania i Östersund. Han flyttade och det första mötet med Norrland blev en chock.
– Det var minus 20 grader varje dag. Det började snöa den 23 september och slutade sista april. Jag undrade vad jag hade hamnat på för ställe, säger Carl.
Men så kom våren och en helt ny värld öppnade sig.
– Vi ägnade oss åt fiske, jakt och skogutflykter. Det var ett otroligt vackert landskap och det var ett helt annat friluftsliv än vad jag var van vid, säger Carl.
Sättet att driva affärer var också lite annorlunda.
– Jag minns en gång när en samisk man kom in för att byta en gammal bil mot en nyare. Han hade inga kontanter och på skämt frågade jag om han hade några renar att byta med istället. Och så blev det, säger Carl.
Han berättar att de fick cirka 20 renar för bilen.
– Allt har ett värde. Tänker man till lite så kan man göra affärer av allting, säger Carl.
Men efter 10 år i Norrland bestämde sig Carl för att satsa. Han flyttade till Katrineholm och startade bilföretaget Elmroths Bil AB.
– Jag valde Katrineholm för att det var tunt med bilförsäljare här. Jag gick med i flera föreningar och det var spännande att flytta till ett nytt ställe, Berättar Carl.
Affärerna gick bra.
–Det var kul men slitsamt. Jag jobbade cirka 10 timmar varje dag. I början hade jag fem anställda, och när jag sålde firman hade jag 25 personer, berättar Carl.
Idag är han en glad pensionär. Men tempot, det har han inte dragit ner på.
– Det är en myt att pensionärer har hur mycket tid som helst. Själv har jag fullt schema med gymnastik, föreningar och boule, säger Carl och kastar iväg bouleklotet.