Historien om Gropptorps marmor AB och vd:n Folke Angers sociala patos är också historien kring hur ett helt samhälle växte fram runt industrin. 1939 sysselsatte bolaget 220 anställda. Den ljusa Ekebergsmarmorn och den grönskiftande Gropptorpsmarmorn var eftertraktad och exporterades till såväl Zürich som Stockholm. Den största leveransen var till Folksamskrapan i vår huvudstad dit 7000 kvadratmeter marmor levererades.
Lennart Fäldt jobbade som 20-åring vid brottet och minns hur marmorblocken sågades till skivor i de jättelika ramsågarna.
‒Stenhuggarna som gjorde gravstenar och figurer var oerhört skickliga hantverkare, sade han.
Med oändliga timmar ideellt arbete har hembygdsföreningens kulturgrupp byggt upp museet och bevarat ortens arv för alltid.
‒Utan Folke Anger hade varken byn, bygdegården eller skolan funnits, sade föreningens kulturansvarige Torgny Eriksson under invigningen.
I solgasset framför bygdegården framförde Bruksblåset från Brevens bruk allt från wienervals till marsch. I musikantskaran återfanns ett välbekant ansikte, nämligen konsertpianisten Carl Pontén som för dagen bytt flygeln mot flygelhornet.
Hedersgäst var ingen mindre än Staffan Anger, Folke Angers son. Efter sin fars plötsliga frånfälle 1966 drev han företaget de sista åren tillsammans med sin mor. Han berättade om hur hans far byggde bostäder till de anställda och lät dem betala av på lönen. Hur Folke såg till att orten fick skola och vattenverk och när det var dags för en bygdegård betalade Gropptorps marmor AB hälften.
‒Det här är min barndom och det är en stor glädje att det lever vidare tack vare en aktiv förening. Jag är innerligt tacksam att ni bevarar både industri- och bygdehistorien. Jag är säker på att pappa Folke sitter i sin himmel och säger "Det är inget dåligt ställe det här!" Det var ren lycka att få åka från Västerås till Marmorbyn idag, sade Staffan Anger.
Strävan att sprida kunskap hyllades även av upplevelsechefen Johan Tranquist som fick äran att klippa det blågula bandet.