Dykarna ser ut som astronauter när de ska hoppa ned i det trekantiga uppsågade hålet på sjön Hunn på söndagen. Blir det inte kallt om ansiktet, undrar en nyfiken åskådare.
‒Det domnar snart bort, svarar Johannes Lindholm, som håller koll på linor och annat på ytan medan dykarkollegan Richard Råhlin och undervattensfilmaren Eric Börjeson dyker ned.
En knapp halvtimme senare kommer de upp, och levererar ett föremål till Daniel Peltz, som har följt dyket via en monitor på isen och ropat kommandon i en mikrofon.
‒Vi såg en väl bevarad linbanevagn där nere också, men den är för tung för att ta upp nu, säger Eric Börjeson efter dyket.
Peltz är en amerikansk konstprofessor och grundare av Rejmyre art lab. Föremålet, ett konstverk han kallar "any thing", något ting, består av en grammofonskiva i glas i en ram av metall. Daniel Peltz la det på botten för flera månader sedan, det försvann för att kunna hittas, förklarar han.
Med sig ut på isen har konstnären en grammofon. Föremålet plockas isär och skivan rengörs och läggs på spelaren. Sedan hörs ett ljud som aldrig har hörts på den här platsen tidigare. Det är ljudet av elefanter, från ett Youtube-klipp som en turist spelat in i Burma. Peltz förklarar:
‒Det kanske inte verkar så rationellt, men så är det att vara människa. Arbetarna på glasbruket i Rejmyre har gått från att sälja produkter av glas, till att sälja en teatralisk upplevelse. Själva hantverket har blivit produkten.
Elefanterna i Burma har upplevt en liknande förändring, menar Peltz. Förr jobbade de i timmerindustrin. Men nu tvingas elefanterna i stället bära runt på turister, och lever som en följd av det ungefär hälften så långa liv.
Nästa steg i konstprojektet är att försöka ta en grupp elefanter från Burma till Rejmyre.
‒Hela svenska folket brottas just nu med begreppet att ge skydd åt individer i nöd. Jag hoppas att vi kan ge elefanterna skydd. Jag klarar det inte ensam, men jag håller på att ta fram en plan, säger Daniel Peltz.