I en artikel i Katrineholms-Kuriren den 5 november upprepar Göte Nilsson och Ingvar Fridell (GN och IF) sina felaktigheter om underskotten i pensionssystemet. Felaktigheterna gäller bland annat att jag nu skulle ha erkänt något som i själva verket var en central del av reformen och varit allmänt känt i åtminstone 15 år. Dessutom lämnar de återigen fel uppgifter om pensionsavgifternas förhållande till pensionsutbetalningarna, vilka för säkerhets skull upprepas i inlägget i Kuriren den 11 november.
Åren borde ha lärt mig att det är omöjligt att få Ingvar Fridell att läsa vad motståndaren skriver innan han skriver sina nya repliker. Men trots det - här ett nytt försök:
1) Ett problem som Sverige och alla andra industriländer stod inför i början av 90-talet var att 40-talistgenerationen var stor och att den skulle gå i pension omkring år 2010 samt att den troligen skulle vara pensionerad i cirka 25 år. Ett sätt att lösa detta skulle ha kunnat vara att låta årskullarna efter 40-talisterna betala extra höga pensionsavgifter under dessa år.
Vårt sätt att lösa problemet var i- stället att se till att det till omkring 2009-2010 skulle finnas så stora buffertfonder att de klarade den extra belastningen under det dryga kvartssekel som 40-talisterna var pensionärer. Dessa fonder skulle täcka de förväntade årliga avgiftsunderskotten under dessa år. I januari var tillgångarna i dessa fonder - trots den stora börsnedgången i fjol – drygt 700 miljarder kronor. Nu är fonderna större än så.
2) GN och IF hävdar igen att avgiftsunderskottet, det vill säga skillnaden mellan inkomna pensionsavgifter och utbetalade pensioner, i förfjol var 82 miljarder kr och i fjol ytterligare 70 miljarder kr, sammanlagt 152 miljarder kronor minus.
Den korrekta uppgiften är att det inte var underskott de två åren utan ett litet överskott, på sammanlagt 8 miljarder kronor. De årliga avgiftsunderskotten kommer som beräknats att starta nu.
Enligt Försäkringskassans så kallade basscenario som går 75 år framåt i tiden räcker fonderna till att klara sin uppgift. Men ingen av oss känner förstås framtiden.
Nästa år kommer tyvärr den automatiska balanseringen, den så kallade bromsen, att användas. Köpkraften hos de pensioner som inte är garantipensioner kommer för första gången att minska i det nya systemet.
Skälet är att flera olyckliga händelser inträffat samtidigt. Den senaste tiden har priserna fallit, lönerna utvecklats mycket svagt och värdet på börstillgångar sjunkit mycket kraftigt. Dessutom har indexeringen av nuvarande och blivande pensionärers fordringar på systemet skrivits upp med högre tal än som var tänkt från början.
Bo Könberg
ordförande i den arbetsgrupp som skapade det nya systemet