Det var jobben som på 60-talet lockade både Britt Bergqvist och hennes man att flytta söder-ut. Britt växte upp i Boden och maken Rolf i Arjeplog.
– Då var man nästan tvingad att flytta. Om jag hade varit kvar hade jag fått jobba i pappas kiosk och det var ingen framtidsutsikt, säger Britt.
Flyttlasset gick till Flen där Rolf hade fått jobb. Britt jobbade först i köket på Flens lasarett och sedan som andrahusa på Stenhammars slott. Det var under Prins Wilhelms tid.
– Jag var så pass ung så jag tyckte inte att det var något vidare att gå där och städa hela dagarna. Det var ett förfärligt pjoskande. När de hade varit ute skulle skorna putsas och varje morgon skulle gardiner dras för och tandborstglas fyllas på. Fast inte åt Prins Wilhelm själv för det gjorde förstahusan.
Blev dagbarnvårdare
Sedan fick Britt och Rolf tre barn i tät följd på 60-talet. Britt var hemma med barnen och skötte hushållet.
Hon ville själv ta hand om sina egna barn men när en bekant i början av 70-talet hörde om hon inte kunde sköta fler barn gick allt av bara farten. Plötsligt var Britt kommun-anställd dagbarnvårdare. Sedan har hon jobbat som det fram till för ett år sedan. När kommunen drog in på dagbarnvårdarna erbjöd sig Britt att sluta så att kollegor som hade längre kvar till pensionering skulle kunna vara kvar.
Det senaste året har Britt i stället arbetat genom vikariepoolen på Nybble förskola. Men med så många år bakom sig som dagbarnvårdare föredrar hon det arbetssättet framför förskolans.
Lämnar livet i Flen
– Jag tror att det är bättre för barnen att vara hos dagbarnvårdare för det innebär mer lugn och ro. De får ju ändå träffa andra barn genom att dagmammor och barn möts.
Till sommaren kommer Britt att ta ut pension. Samtidigt lämnar hon och maken livet i Flen bakom sig. De flyttar till sin sommarstuga i Strycksele mellan Umeå och Lycksele.
– Jag flyttar för att jag längtar hem. Vi har ju redan ett hus däruppe och det har blivit svårare och svårare att åka tillbaka till Flen efter sommarsemestrarna.
Ann-Marie Karlsson, som intervjuades i förra Stafetten, undrade hur det känns för Britt att snart få flytta hem till sitt älskade Norrland.
– Det känns jättebra. Det är det jag har väntat på i alla år även om det inte var planerat från början.
Vad finns i Västerbotten som inte finns i Sörmland?
– Det finns så öppna människor där. Och så finns hjortronen där.
Får hälsa på
Dessutom bor yngsta dottern i Umeå och äldsta i Strycksele. En av sönerna har också köpt ett hus på samma ort och är på väg att flytta. Kvar blir bara sonen i Malmköping som får komma och hälsa på. Hela Britts familj har alltid varit sommarnorrlänningar så de sörmländska rötterna har inte fått fäste.
– Jag kommer att sakna det här huset för jag tycker så mycket om det och vi har haft det sedan det byggdes. Sedan kommer jag nog att sakna kantarellerna.
Fotnot: I Stafetten får vi veta mer om en person i Flens kommun. Det kan vara en kändis eller doldis, ung eller gammal, inflyttad eller urinvånare. Därefter får den intervjuade skicka stafettpinnen vidare till en person som han eller hon är nyfiken på.
Britt Bergqvist skickar stafetten vidare till vaktmästaren Roger Karlsson och ställer frågan: Hur kan du vara så positiv och samarbetsvillig jämt när du kommer till förskolan?