Jag hade inte behövt vara orolig. MÅNGA hälsade på oss. Först på plats var 5-åringarna från Björkviks förskola. Leon, Texas, Oscar, Matilda, Johanna, Elin och Simon som kom med fröken Annika Nordh. Barnen hade målat underbara teckningar som du kan se på sidan 7.
Efter barnbesöket var det fullt ös under tre timmar. Hans Claesson lämnade reportageidéer och bjöd in mig på fredagsfrukost vid ett senare tillfälle. Jan Henriksson gav en känga åt kommunen som sköter hyreshuset han bor i för dåligt. Jan var också irriterad över att det tagit så lång tid att få en gång- och cykelbana.
Josefine Thomsson berättade hur glad hon är att vara hemma i Björkvik.
- Jag har försökt att bo i Stockholm, men jag längtade hit igen, säger Josefine, som startat hundpensionat för att både kunna arbeta och bo här.
Jan-Erik Carlsson och Stig Karlsson kom som representanter för Björkviks Bygdekommitté och pratade om allt från vägunderhåll till bredband, som ska diskuteras på ett stormöte 24 oktober.
Tommy Gunnarsson gav smakprov på Symfoni, som han komponerade till Loa Falkman och Agnes Wirengren berättade bland annat om hur prästen Erik Norrman startade realskolan i Björkvik.
Sista besökaren vid bussen var Lars Eriksson, ordförande i Björkviks IF, idrottsföreningen som så många talar gott om. Varje fredag träffas de som kan och vill för ideellt arbete.
- Först äter vi en räkmacka, sedan jobbar vi, skrattade Lars.
Efter en dag i solen i Björkvik är jag helt säker. Björkviksandan är inte en myt, den finns.
I morgon, torsdag, kör bussen till Österåker. Då ses vi, eller hur?
PS. Vill du se hur Björkviks grand old lady ser ut? Då går du in på min blogg på kkuriren.se