Förutom demonstrationer och förväntat kaos runt i Göteborgs city, som i någon mån lade sordin på den inre kulturella stämningen, var det också dags för giftermål.
En tanke som väcktes av ett pressmeddelande om att ordens mästare Björn Ranelid hade för avsikt att viga par i denna kulturella miljö.
Ranelid vigde under lördag och söndag 16 par, varav jag i högsta grad var inblandad i ett av dessa.
I en naiv förhoppning hade jag förväntat att det hela skulle ske bakom väggar och tak, och inte i en väldigt offentlig miljö.
När jag och min blivande fru kom till rätt plats för vigseln, tillsammans med våra mödrar som bröllopsvittnen, insåg vi att vårt bröllop som vi dittills hade valt att hålla hemligt inte skulle vara så hemligt alls längre.
Det hela skedde inför en tack och lov inte alltför stor publik, och vi träffade Björn Ranelid innan och växlade några ord om hur det hela skulle gå till.
Ville vi dessutom att han skulle säga några ord efter ceremonin? Ville vi? Självklart.
I skenet av nazister på gatorna bara några stenkast ifrån predikade Ranelid, på ett mycket kärt sätt, om hur kärleken vinner över de onda krafterna och ett kärlekens budskap värmde i en lätt nervös och lätt förvirrad nygift lokalredaktör.
Ett vigselbevis som är som ett konstverk ska ramas in och upp på väggen, och dessutom fick vi en bok av författaren, som ska läsas med stor koncentration och glädje någon gång framöver när jag vill minnas en av livets höjdpunkter.
Det är med stor ödmjukhet, en inte allför vanlig känsla hos mig, jag inser att nu är jag gift med en kvinna som faktiskt är min tvillingsjäl. Vi är lite lätt galna båda två, och har väldigt roligt tillsammans, såväl i vardagen som i helgtider. Bara det att min fru har börjat köra marklyft och militärpress på gymmet visar på ett tydligt sätt att hon, liksom jag, inte ser några hinder för att utvecklas om än att vi båda är till åldern strävandes.
Det var en ovanligt kort sejour på Bokmässan för oss detta år, eftersom efter bildtagning var det dags att hoppa in i en taxi och ut till Långedrags värdshus för en stilfull fortsättning och avslutning på en dag att minnas.
Detta var mitt andra giftermål, och absolut det sista.
Men kanske någon gång om sisådär tio år kan jag ändå se oss stå på scenen där på Bokmässan och förnya våra äktenskapslöften. Men ett absolut krav är då att det är Björn Ranelid som håller i rodret.
Annars får det vara.
Just saying.