Egentligen är det väl något kunde ha klarats av för flera år sedan och reaktionen hos många av våra närmaste var snarare ”Äntligen!” än glädjetårar och hjärtliga gratulationer.
Jag har helt enkelt inte kommit mig för att tag i det där frieriet tidigare. Det har liksom känts som en så himla stor grej och just stora grejer är något som jag har väldigt svårt för att kasta mig in i. Jag skulle gärna säga att det beror på att jag är en person som är nöjd med det jag har men i själva verket handlar det nog främst om att jag är en fegis som är livrädd för att fatta livsomvälvande beslut i stil med att flytta hemifrån, byta jobb, skaffa barn eller byta frisyr. Om det inte hade varit för min allt mer framträdande flint så hade jag nog fortfarande sett ut som Lipton i barnprogrammet Höjdarna.
I efterhand har dock dessa stora förändringar allt som oftast visat sig inte vara så farliga och jag antar att mitt liv inte kommer att förändras särskilt drastiskt den här gången heller, om man bortser från att jag kommer att behöva byta mejladress och namn på Instagram.
När en går i giftastankar så kommer insikten ganska snart om hur otroligt mycket det är som ska planeras och bestämmas i förväg (för att inte tala om hur mycket som ska betalas). Detta är något som gör mig en aning besvärad.
Förutom att jag är en fegis är jag nämligen också en sådan som har fruktansvärt svårt att planera sådant som ligger så pass långt in i framtiden. Hur ska jag exempelvis kunna veta vad jag kommer vara sugen på att äta om nio månader? Hur ska jag kunna planera vad jag ska ha på mig, vilket typsnitt vi ska ha på bröllopsprogrammet, vem som ska sjunga vad, hur väggarna ska dekoreras och vilka servetter vi ska ha på festen? Som tur var har jag en blivande fru som är fantastiskt duktig på sådant. Hon kan gå in i en butik, få syn på en bunt servetter och tänka att just de servetterna skulle passa utmärkt på en bröllopsfest nästa sommar. Själv kan jag inte påminna mig om jag någonsin ens ägnat en tanke åt att köpa servetter.
Jag kanske även bör lägga till att hon är fantastiskt på många andra sätt. Inte bara vad gäller att ha öga för servetter alltså. Jag har förvisso vad man skulle kunna kalla ett typiskt radioutseende men lite högre krav än ett gott servettöga ställer jag faktiskt!
Jaja, det är väl tur att vi har ett tag på oss antar jag. Och även om jag är en sopa på att planera så är det ju ganska trevligt att göra det tillsammans med någon som man tycker om. Skulle det sen inte bli riktigt som man tänkt sig så säger jag som Mamma Mu.
”Det gör väl inget om man böjer en spik eller två. Det blir ett bröllop ändå”.