Som bekant är det Bergmanår i år. Vilket har tvingat mig att klänga upp på vinden för att rota fram gamla filmer bland alla muslortar och sågspån. Där finns nämligen mitt 30 år gamla videoarkiv i form av original-VHS och inspelat från tv. Bland dessa ett 20-tal filmer av Ingmar Bergman.
Den kulturella rikedom som gömmer sig i alla staplade banankartonger är ofattbart omfångsrik. Många av filmerna går inte ens att få tag på längre och vissa är riktiga guldkorn. Så är man tvungen att baxa fram en gammal videobandspelare också och med darrande fingrar peta in ett videoband och vips så tonar samma gamla flimriga videobild fram som man såg på för 20 år sen. Max von Sydow som riddaren Antonius Block i ”Det sjunde inseglet”. Eller den döende Harriet Andersson i ”Viskningar och rop”, Gunnar Björnstrand som tvivlande präst i ”Nattvardsgästerna”.
Kvaliteten är utmärkt efter alla dessa år. Ner från vinden åker av bara farten allt från Antonionis ”Blow-Up” till Disneyfilmen ”Superhjältarna”. Här ska spisas gammelrullar, Bergmanår och allt. Och det är som att tiden då kommer tillbaka i långa brusiga slängar, från då man bodde i en sunkig etta och hade hela väggarna smockfulla med videofilmer där allt från ultravåldsamma Hong Kong-rullar till gamla Jerry Lewis-komedier trivdes tillsammans. Att strömma allt detta över nätet skulle inte riktigt vara samma sak. Tänker: ett sviktande bredband så är kulturhistorien utraderad.