Befogad "intern" renhållning i Vingåker
Vingåkerspolitikern Martin Larsson (vtl) tycks ha tagit den politiska renhållningen i kommunen på entreprenad.
Det gillas varken av kommunalrådet Viking Jonsson (s) eller oppositionsrådet Björn Andersson (m).
Martin Larsson överklagade beslutet om Vingåkers kommuns avtal med franchisingföretag Nautilus och fick rätt. Länsrätten har bedömt avtalet som olagligt. Kommunens beslut förklaras ogiltigt. Kommunen lär inte ge sig och kommer av allt att döma att överklaga domen. Men domen i underrätten visar ändå att beslutet behövde prövas. Det var rätt att klaga; alltså behövs det renhållare!
Ren personalvård?
Somliga kommunpolitiker har en benägenhet att betrakta kommunens anställda som sin viktigaste väljargrupp. Det är självklart att kommunens anställda är oerhört viktiga både för kommunen som organisation och för medborgarna. Men medborgarintresset måste överordnas de kommunanställdas egenintresse som arbetstagare.
Med intresse har jag noterat, att Björn Andersson - som jag i andra sammanhang uppfattat som en politiker som vill göra kommunapparaten till effektivast möjliga serviceorganisation för medborgarna - gör gemensam sak med Viking Jonsson i debatten mot Martin Larsson.
Retoriskt smart, och med en samstämmighet som åtminstone ser ut och låter som om den vore väl inövad, säger både Jonsson och Andersson, att de inte förstår varför det skulle vara olagligt för Vingåkers kommun att, som ren personalvård, erbjuda personalen tillgång till Nautilus gym.
Det är självklart att de inte förstår det. Det gör ingen annan heller. För det är inte vad saken handlar om.
Rätt ska vara rätt
Det smarta med Jonssons och Anderssons koppling till den personalvårdande delen i avtalet är dels att de avleder allmänhetens uppmärksamhet från vad domen handlar om, dels att de får Martin Larsson att framstå som fientligt inställd till personalvården, när han egentligen av allt att döma bara vill att rätt ska vara rätt. Att kommunen ska fatta lagliga beslut.
Jonsson och Andersson försöker alltså försvara ett tvivelaktigt beslut genom sofistikerat vilseledande smutskastning av renhållaren.
Alternativet, att Jonsson och Andersson verkligen inte skulle ha förstått länsrättens dom, tror jag inte på.
Av domen framgår nämligen i klartext att personalförmånen som sådan i Nautilusavtalet är laglig. Däremot är det olagligt att behandla alla andra medborgare olika.
Att kommuninvånare som köper Nautilus gymkort, i motsats till alla andra, får fri tillgång till det kommunala badet, är enligt länsrätten i Södermanlands län en olaglig särbehandling som strider mot kommunallagens likställighetsprincip.
Krångligt? Javisst! Men tillräckligt tydligt för att kunna begripas.
Yrkesheder på spel
Kommunen har försökt försvara beslutet med att de som köper Nautiluskort betalar ett särskilt påslag för att få tillgång till kommunens bad.
Jag tycker nästan lite synd om den jurist, eller vad det nu kan vara för tjänsteman, som ansett sig tvingad att sätta sin yrkesheder på spel genom att konstruera det försvaret. Hela avgiften går nämligen direkt in i privatbolaget Nautilus kassa. Avtalets konstruktion går ut på att kommunen bjuder Nautiluskunderna på det kommunala badet.
Vingåker är bara en av många kommuner som har avtal med Nautilus.
Affärsidén om att samverka med kommunerna har visat sig framgångsrik. Det är inte konstigt eftersom det privata Nautilus drar nytta av skattefinansierad verksamhet. Grundkonceptet är detsamma i avtalen, men de är inte identiska. Därför bedöms en del som lagliga, andra inte, trots att systemet som sådant borde ha gjort alla kommunpolitiker lomhörda av varningsklockorna.
Förresten, vid närmare eftertanke, det kanske är precis det de är!
Besvärande besvärlig
Systemet förutsätter att det finns renhållare. Att det finns någon eller några som tar på sig omaket att besvära sig och betraktas som besvärande besvärlig.
Hur kommunalrättsligt olagligt ett kommunalt beslut än är, vinner det nämligen laga kraft om det inte överklagas.
Att politiker överklagar kommunala beslut är ovanligt. De betraktas nämligen som interna sabotörer, även när de har rätt. De sätter ju käppar i hjulen för den politiska processen.
Vilken kommuninvånare som helst har rätt att överklaga ett kommunalt beslut. Men om ingen gör det, är det befogat med viss "intern" renhållning.
Oaktat den slutliga utgången visar länsrättens dom i det här målet att Larssons överklagande var motiverat.
Det vore klädsamt om Viking Jonsson och Björn Andersson erkände det.
Krister Wistbacka
0150-72840
krister.wistbacka@kkuriren.se
Så jobbar vi med nyheter