Handen på hjärtat. Hur ofta känns svenska tv-serieproduktioner i thrillerfacket riktigt bra? Ofta är det något som stör, manus som inte känns trovärdiga eller skådespelar som man har sett till leda i allt för många roller. Men i bland glimrar det till. Som till exempel när SVT gjorde utmärkta och verkligt spännande "Innan vi dör" här om året eller i den nu aktuella Viaplay-serien "Ingen utan skuld".
Här medverkar flera av mina favoritskådisar: Vera Vitali som journalisten Åsa, Joel Spira som hennes man, Krister Henriksson som stenhårda transpersonen Marianne, och så supercoola Jens Hultén som hämnaren Robert Kastell.
"Ingen utan skuld" handlar om svensk vapenexport och börjar otroligt starkt med hur man får möta Jens Hulténs mångfacetterade karaktär Robert Kastell i exil. Han har lämnat vapenhandeln bakom sig, fejkat sin egen död och arbetar nu som volontär i en krigszon. Där ser han svenska vapen användas i skarpt läge och när ett sådant dödar hans älskade får han nog. Han tar sig tillbaka till Sverige för att göra upp med och avslöja dubbelmoralen kring den svenska vapenindustrin och den internationella vapenlobbyn.
På pappret låter det här som vilken yxigt ihopkommen dussinthriller som helst, men manus, regi och ett sprakande skådespeleri gör detta till den bästa svenska tv-serien som jag har sett på länge. Precis lagom balans mellan spänning och underhållning som aldrig blir larvig eller för skämtsam. Som när Jens Hultens Robert tvingar ner Kristoffer Henrikssons Marianne (i läppstift, pärlörhängen och kakibyxor) i ett bagageutrymme på en personbil i mellanklass och det känns som den naturligaste saken i världen - det är bra skit!