Det är inom rektorsområde 2 i Vingåkers kommun, vilket omfattar Hansjöskolan och Marmorbyns skola och barnomsorg, som förändringen görs. Området dras med stora underskott, och bland åtgärderna ingår alltså att dra in på ”dagmammorna”. Uppsägningstiden är lång, och därför är processen redan en bra bit på väg. På nyhetsplats i dagens Katrineholms-Kuriren berättar två dagmammor att de redan fått sina uppsägningar.
Småbarnsföräldrar i Vingåkers kommun tar nu åter igen strid mot besparingarna inom skolan och barnomsorgen. Protestlistor ligger ute i butiker i samhället, och till Katrineholms-Kurirens insändarsida har inläggen börjat strömma in.
Det är förståeligt att människor protesterar när en kommun tar till indragningar som så på djupet berör enskilda familjers vardag. Barnomsorgen är på gott och ont en viktig ingrediens för att familjelivet inte ska haverera. Fungerar inte barnomsorgen tillfredsställande är det en smärre katastrof för både barn och vuxna i hushållet.
Förändringar, även påtvingade, när det handlar om skola och barnomsorg brukar i slutändan sluta ganska lyckligt för barnen och deras familjer. Det är dock till föga tröst om man befinner sig mitt uppe i den situation som de berörda barnen, deras familjer och dagbarnvårdarna befinner sig just nu. Ovisshet, maktlöshet, vrede och oro är bara några av de känslor som ett besked om avveckling av dagbarnvårdare väcker.
Förutom det rent praktiska, omfattar också barnomsorg ideologiska och känslomässiga dimensioner. Dagbarnvårdare innebär valfrihet för familjer som av olika skäl inte vill ha sina barn på dagis. Dagbarnvårdare innebär dessutom flexibilitet, en ”dagmamma” kanske kan ställa upp med verksamhet på udda tider, eller i en kommundel där det blir långt att åka till ett daghem, eller kan etablera sig snabbt om ett plötsligt behov av ökad barnomsorg uppstår.
Det senare får tyvärr till följd att det ofta blir just dagbarnvårdarnas verksamhet som får stryka på foten i spartider och perioder med minskande barnkullar. Vilket alltså är precis vad som sker, vilket är logiskt.
Argumenten mot uppsägning av dagbarnvårdarna är förvisso oändligt många. Men man får inte glömma att Vingåker är en liten kommun, med liten ekonomi, där det i dag inte finns pengar till valfrihet och flexibilitet ens inom den så viktiga barnomsorgen. I synnerhet som den politiska majoriteten tycks fast besluten att all skol- och barnomsorgsverksamhet måste drivas i kommunal regim inom kommunens egna gränser.
En väg till att kunna erbjuda kommuninvånarna (i både Katrineholm och Vingåker) ökad valfrihet inom barnomsorg och skola vore inte bara att stimulera privata alternativ såsom föräldrakooperativ, utan också att samordna all verksamhet inom barn- och ungdomsrådet mellan kommunerna.
Att låta barnet från Baggetorp gå på dagis och skola i Katrineholm där föräldrarna arbetar, eller att barnet som är skrivet i Nävertorp, men vars farmor och farfar bor i Vingåker och som får åka till Hansjöskolan varje dag med sin mamma som jobbar på Factory Outlet, skulle kunna vara idealiska lösningar för respektive familjer. Med ett större befolkningsunderlag blir dessutom verksamheterna mindre sårbara.