I veckan öppnade partierna sina friggebodar på Stortorget i Katrineholm och valrörelsen blev synlig i stadsbilden. Centerpartiet har för vana att lotta ut sin friggebod och härom dagen köpte jag två lotter av Sten Holmgren i fast förvissning om att det i år måste vara min tur att vinna.
Miljöpartiet har ställt ut Gudrun Lindwalls hästkärra i stället för den friggebod partiet inte har. Framtidsdemokraterna har jag ännu inte stött på, men partiledningen har meddelat att man har ett rullande köksbord i stället för valstuga.
I motsats till dem som nedlåtande gjort gällande att Framtidsdemokraterna driver köksbordspolitik vill man visa att politiska diskussioner med fördel kan föras över ett köksbord.
Kaos i landstinget
I torsdags satt jag en stund och tog en mugg kaffe med bland andra Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag och riksdagens vice talman Liselott Hagberg vid partiets friggebod. Generellt sett har jag tyckt, och tycker fortfarande, att årets valrörelse hittills verkar avslagen. Det är liksom inget riktigt sting i den. Att landstingspolitiken just nu är kaotisk ändrar inte den saken.
Men just vid Folkpartistugan på torget gällde motsatsen. Här var det verkligen sting – om än inte så mycket i politikerna och inte alltid i replikerna – för runt kaffebordet surrade getingarna. Och de var många, hungriga och såg ut att vara beredda att när som helst gå till anfall.
Jag fick anstränga mig ganska hårt för att inte avslöja en av alla mina svagheter; jag har getingfobi!
Är det bara jag som, bortsett från det folkpartistiska getingboet, tycker att valrörelsen känns avslagen? Jag skickade ut frågan till mina facebookvänner. Av kommentarerna att döma är valrörelsen livlig i Eskilstuna och Skellefteå. Men från Haparanda, Strängnäs och Göteborg fick jag medhåll. Någon undrade om partierna och kandidaterna kanske samlar sina krafter för att spela ut dem sista veckan före valet.
Olika drömmar
Med nöje läser jag partiernas lokala handlingsprogram. Inte för att de som stilistiska mästerverk bjuder på egentliga läsupplevelser, för det gör de sällan. Och inte för att innehållet överraskar, för det gör det nästan aldrig. Men det säger en del om vad partierna och deras kandidater tror om väljarna.
Så här lyder en del av inledningen till ett partis lokala handlingsprogram i vårt område:
”Ett nytt jobb, ett eget hus, en examen, entreprenörskap, en miljövänlig bil – människors drömmar om ett rikare liv är olika.”
Det är snyggt men väldigt allmänt formulerat. Det säger inget om vilken kommun det gäller. Nästa tre meningar ger en antydan om vilket parti det handlar om. Men vad är det för kommun?
Stängda dörrar
”Nu ökar klyftorna i Sverige, fler och fler möter stängda dörrar. Vi vill ändra på det och investera för fler jobb, konkurrenskraftiga företag, bostäder och utbildning. Sverige blir starkare när fler har jobb och kan göra sina drömmar till verklighet. Vi kallar det möjligheternas land.”
Det här är inledningen till Socialdemokraternas lokala valprogram för Vingåker. Det är alltså, om man får tro på texten, i Socialdemokratiskt styrda Vingåker som klyftorna ökar. Och det är alltså i Socialdemokraternas Vingåker som och fler och fler möter stängda dörrar! Uppriktigt sagt tror jag inte så illa om det Socialdemokratiska styret i Vingåker.
Längre ner i texten kommer förklaringen till det beskrivna tillkortakommandet:
”Alliansens hantering av frågan om statsbidragen till kommunerna har allvarligt försämrat möjligheterna att planera offentlig verksamhet.”
Motsatsen
Sedan berättas att en S-regering kommer att ge Vingåker sex miljoner kronor mer i statsbidrag under 2011 och 2012. Med de pengarna ska man finansiera bland annat investeringar i skollokaler och öka personaltätheten i äldreomsorgen.
Det lokala partiet VTL:s lokala valprogram är raka motsatsen till S-programmet. Vilken kommun det gäller framgår inte men första meningen klarlägger i alla fall att det är ett kommunalt program: ”Tillsammans tar vi, medborgare näringsliv och kommun, ansvar för vår hälsa och livsmiljö”.
VTL:s program är en konkret, lång önskelista för alla olika delar av Vingåkers kommun. Intrycket blir att partiledningen samlat ihop medlemmarnas osorterade möjliga och omöjliga önskemål, utan prioriteringar och oberoende av ekonomiska och andra realiteter.
VTL försöker alltså inte ens redovisa vad partiet avser att prioritera i en eventuell maktposition. Partiet har i stället dukat upp ett smörgåsbord med allehanda godsaker för valda politiker att plocka av.
Många kandidater
Det sägs och skrivs mycket om att medborgarnas intresse för politik är oroväckande lågt. Så lågt anses det ibland vara att demokratin, åtminstone den kommunala, är i fara. Men faktum är att det finns hela 61 000 kandidater i det kommande valet.
Det finns 51 000 kandidater till de totalt 13 000 platserna i landets kommunfullmäktige. I landstingsvalet finns 12 000 kandidater och till riksdagens 349 platser kandiderar 6 000 personer.
Generellt sett brukar det sägas att ungefär var fjärde väljare röstar på olika partier i de tre olika valen. Det är rimligt att anta att de allra flesta av dem som röstar lika utgår från riksdagsvalet. I kommuner där det finns lokala partier är andelen som röstar olika vanligtvis högre.
Att VTL tar en del röster från Socialdemokraterna i Vingåker är ett rimligt antagande med tanke på att delar av en tidigare S-falang gått över till VTL. Dessutom finns ett ”blankröstarparti” som uppmanar Socialdemokrater i Vingåker att rösta blankt i kommunvalet.
Utan särskilda ansträngningar lär det bli svårt för Socialdemokraterna i Vingåker att behålla makten. Men oppositionen är splittrad och en samverkan mellan M och S efter valet är inte orealistisk.