Lisa Åström, gruppchef på bedrägeriroteln i Södermanland, konstaterar att Anders Forslunds anmälan har gått samma väg.
I den nedlagda anmälan står det att det inte går att bevisa att den eller dem som varit misstänkta gjort sig skyldig till brott. Och att ytterligare utredning inte kan anses förändra bevisläget på ett avgörande sätt.
Enligt Lisa Åström kan det vara svårt att styrka eller bevisa brott när två personer först har kommit överens om en sak och den ena av dem sedan inte håller sin del av avtalet.
‒Problem är att styrka att uppsåtet eller viljan att luras fanns från början. Det vill säga att han eller hon redan från början inte hade tänkt hålla sin del av avtalet, som i detta fall, att betala, säger Lisa Åström
Hon säger att det också hända saker efter vägen.
‒Du kanske hade tänkt att du skulle betala tillbaka lånet. Men sedan gick bilen sönder eller att någonting annat hände som gjorde att du plötsligt inte hade någon betalningsförmåga. I det fallet torde det vara svårt att styrka brott och uppsåt.
‒ Om man däremot påstår att man väntar på en summa pengar genom exempelvis ett arv, och att lånet bara är tillfälligt men sedan visar det sig att det inte finns något arv som väntar, då har man vilselett den andra genom att påstå sig ha en betalningsvilja och betalningsförmåga och då kan det bli frågan om ett bedrägeri.
Om det handlar om ett avtalsbrott, utan vilseledande, så får man gå vidare genom en civilrättslig process. Man kan även kontakta kronofogden angående den obetalda skulden.
Lisa Åström konstaterar att det finns många tragiska öden, där människor är snälla och försöker hjälpa till och i stället blir de lurade.
Det finns inga krav på skriftliga avtal när man lånar ut pengar mellan privatpersoner. Men det är alltid bra att ha det.
‒Då har man i alla fall något som styrker vad man kommit överens om, säger Lisa Åström.