Och det har jag nu gjort, och med ett mycket benäget bistånd från ekonomikontoret ska jag tillägga.
Trodde jag att det hålls vilda fester och dryckeslag, frossande och allmän förlustelse bakom lyckta dörrar och på skattekollektivets bekostnad?
Svaret är att jag skulle bli bra mycket mer förvånad om jag faktiskt skulle ha funnit ett antal krognotor med stora mängder öl, vin och avec uppsatta.
Vingåkers kommun har inga kontokort som tjänstemän och politiker kan använda sig av. Det lär sålunda inte bli någon Tobleroneskandal här. Ingen politiker som hukar mellan hyllorna på macken för att köpa choklad, chips och folköl på skattekollektivets bekostnad. I alla fall inte på kort.
Någon kan kanske reagera på att konferenser och kurser kostade närmare tre miljoner kronor förra året. Och det är givetvis var och ens rätt. Dock är fortbildning i en ständig föränderlig värld nödvändigt för att man inte ska hamna i bakvattnet på kommuner som ser vitsen med att satsa på kunskap och vidareutbildning. Oavsett vilken verksamhet det rör sig om.
Att vara förtroendevald och tjänsteman en liten kommun innebär att man mer än i stora kommuner har ögonen på sig, och kanske blir moralen också mer stringent och närvarande. I en liten kommun där det också sker politiska förändringar är det inte lika lätt att bli fartblind.
Därmed inte sagt att det kan hända, kanske till och med har hänt eller pågår. Men jag har inte funnit något bevis där för i min granskning som innebar ett antal stickprov där jag begärde ut ett antal fakturor för att närmare granska innehåll och ändamål.
Annat var det förr. I alla fall då jag granskade Hässleholms kommun en sommar. Närmare bestämt 1997. En granskning av nämnder och förvaltningars fakturor gav ett antal artiklar och några blev väl även riksnyheter. Vad det var kommer jag inte ihåg så här 20 år senare.
Men jag vet i alla fall att på en krognota från Centralens restaurang i Göteborg hade ett gäng från en förvaltning dunkat i sig mellan en och två flaskor vin per skaft till oxfilé och potatisgratäng, och glatt satt notan på skattekollektivet. Den artikeln fick i gång insändarsidan rejält då 1997 nere i Skåne.
Mitt grävande och jakt på oegentligheter skapade eko på förvaltningar och bland de förtroendevalda så till den milda grad att när ett av kommunalråden kom tillbaka efter semester, vi hade aldrig träffats eller pratats, vägrade att prata med mig. Trots att ärendet den gången var positivt sett ur kommunens perspektiv.
Just saying.