Kommunernas ledningar försöker återkommande förändra och effektivisera både förvaltningsorganisationerna och de politiska ledningsorganisationerna. Katrineholms och Vingåkers kommuner är inga undantag. Men resultaten av de så kallade översynerna, som ofta är långdragna och arbetskrävande, blir sällan mer än marginella. Oftast beror det på att alltför många bevakar sina revir alltför intensivt.
Undantag finns. Ett sådant upptäckte jag när jag funderade över hur det kunde komma sig att en så avsides belägen kommun som det gamla brukssamhället Åtvidaberg med 11 500 invånare blev årets mesta klättrare i Svenskt Näringslivs rankning av kommunernas företagsklimat. Åtvidaberg klättrade 103 steg, från plats 193 till plats 90.
Sticker ut
Katrineholms kommun klättrade visserligen hyfsat, 51 platser upp. Men det räckte ändå bara till plats 225, alltså sämre än Åtvidabergs placering före årets klättring.
Katrineholm har allmänt sett ett läge mitt i Sörmland och nära Stockholm som borde vara betydligt gynnsammare än Åtvidabergs.
Det visar sig att Åtvidaberg sticker ut i olika avseenden, inte enbart som klättrare i Svenskt Näringslivs rankning. Det går helt enkelt bra rent allmänt för den lilla kommunen i den östgötska obygden. Som i så många andra kommuner var det ekonomisk kris i Åtvidaberg för en del år sedan. Kommunen var hårt skuldsatt. Nu visar bokslutet för 2009 på ett överskott om 33 miljoner kronor. Räknat per invånare ligger Åtvidaberg därmed med sitt överskott på 14:e plats bland landets 290 kommuner.
Ändå är kommunalskatten inte orimligt hög. Den är omkring 40 öre lägre än i Katrineholm (kommun- och landstingsskatt sammanräknad).
Stolta politiker
Två stolta kommunalråd i Åtvidaberg skryter ikapp när de kommenterar Svenskt Näringslivs rankning.
– Mycket roligt samtidigt som den stora utmaningen ligger i att stabilisera och förbättra kommunens rankning, säger det moderata kommunalrådet Sverre Moum.
– Det socialdemokratiska kommunalrådet, han heter Lennart Haraldsson, ser rankningen som en bekräftelse på att kommunen hamnat rätt nu. Och han konstaterar att det generellt i kommunen råder ”en bra atmosfär”.
Kommunalråden understryker gemensamt att kommunen fått ordning på ledarskapet och ekonomin. Vidare framhåller de gemensamt att de varit tydliga i att framåtanda är ”en bra väg för Åtvidaberg”.
Det politiska samarbetet över blockgränsen och den politiska ledningen med både Socialdemokrater och Moderater är onekligen en av orsakerna till att det går bra för Åtvidaberg. Den breda majoriteten ger möjligheter till en stark ledning som både orkar tänka nytt och genomföra annorlunda åtgärder.
Samarbetsavtal
I valet 2006 fick både S och M ökat väljarstöd i Åtvidaberg. Partierna skrev då ett genomtänkt samarbetsavtal för mandatperioden och delar det politiska ansvaret för kommunens ledning. Kommunledningen totalt består av tio personer, fem i den politiska ledningen och fem kommunala topptjänstemän.
Det finns ingen särskild kommunchef i förvaltningsorganisationen. Fem förvaltningschefer turas om att sköta kommunchefsfunktionen två månader i taget enligt ett rullande schema.
Den politiska organisationen, därmed också kommunens hela ledningsstruktur, är hårt centraliserad till kommunstyrelsen med 15 ledamöter och 15 ersättare. Alla fem förvaltningar styrs politiskt av kommunstyrelsen, som inom sig bildar utskott för de olika förvaltningarna.
Studiebesök
Som vi meddelat på nyhetsplats ska 30 Katrineholmspolitiker resa till Bryssel för att lära sig hur EU:s maktapparat fungerar. Om Katrineholms kommunpolitiker ännu inte vet hur EU fungerar är resan naturligtvis nödvändig. Men några kommunala potentater borde kanske planera en studieresa också till Åtvidaberg.
Det sägs, av folk som läst på, att flertalet av de kommuner i landet som generellt sett går bäst har en formaliserad samverkan över blockgränserna. Åtvidaberg är uppenbarligen ett exempel på det.
Om viljan finns...
Man kan inte begära att politikerna i Katrineholm, inte heller i Vingåker, före valet ska spekulera alltför mycket om samarbete över blockgränsen. Men nog borde de tordas antyda att de inte utesluter ett organiserat samarbete över blockgränsen i händelse av att Sverigedemokraterna, eller något annat mindre pålitligt parti, får mandat i kommunfullmäktige.
Sett till det reella innehållet i till exempel partiernas budgetalternativ i Katrineholms kommun borde det inte vara särskilt svårt för gruppledarna att enas – om viljan finns. Hittills verkar de vara mera intresserade av att käbbla om olikheterna. Visst, käbblet är en del av politiken och demokratin. Frågan är om käbblet gynnar eller missgynnar kommunens utveckling. I varje fall verkar det som om revirbevakarna, oaktat om de är tjänstemän eller politiker, verkar mera för egna intressen än i kommunens intresse.