Jag minns mina egna klart och tydligt. Den gröna trehjulingen, den röda 16-tummaren som hade stödhjul från början och som senare tappade pakethållaren någonstans på en skogsstig, den orangea 26-tummaren med limpa. Jag minns den gula choppercykeln med limpa, högt styre och stor treväxlad spak mitt på ramen, den svarta tioväxlade med bockstyre från Elloskatalogen. Den sistnämnda målades gul och uppdaterades med smalare hjul, nytt vevparti, drev och trampor. Den tog mig Vätternrundan runt första gången.
Det har blivit många mil i sadeln med tiden, inte minst på senare år då jag börjat med triathlon. Första triathloncykeln byggde jag av begagnade delar på en aluminiumram. Numera är det kolfibercyklar som hänger på rad i garaget.
Årets julklapp ska visst vara en elcykel. Även om jag inte tror att så många får en sådan så är det säkert många som önskar få hjälp med trampet i backarna.
Nej tomten, en sån vill jag inte ha. Mitt hjärta klappar efter bättre kondition. Med en elcykel skulle jag helt tappa effekten.