Lena Einhorn är en prisad författare och regissör, med såväl Guldbaggar som Augustpris bakom sig. Glädjen över att ha tilldelats årets Delblancpris går dock inte att ta miste på.
– Det känns som en bekräftelse på att det jag gör också blir betydelsefullt för andra. Jag känner mig väldigt glad och stolt över att få just Delblancpriset, inte minst eftersom det ju gått till väldigt namnkunniga författare genom åren, men också därför att Delblanc har betytt mycket för väldigt många, säger Lena Einhorn.
Delblancpriset instiftades 2011. Det delas ut till minne av författaren som växte upp i Vagnhärad och ska, enligt stadgarna, gå till någon som ”varit verksam i Delblancs anda”.
"Det är en dramatisk kärlekshistoria som utspelade sig i en oerhört turbulent tid"
Lena Einhorns senaste roman "Madeleine F.", som kom ut 2016, fick omdömet "spännande som en psykologisk thriller". I romanen "Blekingegatan 32" har hon gestaltat Greta Garbos liv som det såg ut före genombrottet, och i "Ninas resa" har hon berättat historien om sin mor, en av de sista som lämnade Warzawas ghetto levande. I fjol kom den historiska romanen "Geniet från Breslau" som handlar om kärleken mellan nobelpristagaren Fritz Haber och hans älskade Clara Immerwahr. Boken har nyligen nominerats till Sveriges Radios romanpris.
För Lena Einhorn handlar det egna författarskapet om nyfikenhet.
– Jag drivs framförallt av min egen nyfikenhet, absolut! Det kan vara en känsla av att saker har fallit på plats eller att jag får en idé om något eller någon som behöver utforskas och sedan berättas om i film eller bokform, säger Einhorn som berättar han hon knockades totalt första gången hon hörde talas om Fritz och Clara.
– Det är en dramatisk kärlekshistoria som utspelade sig i en oerhört turbulent tid. Båda hade storslagna planer och drömmar, samtidigt gick samhället i det kejserliga Tyskland från total upphöjdhet till att braka rakt in i första världskriget. Jag beställde en bok om Haber och fann den väldigt vetenskaplig och tråkig. Men något år senare beställde jag ytterligare litteratur, också mer biografisk, och insåg att den här berättelsen bara måste jag skriva, berättar författaren som så sent som i höstas gästade LitterArt Gästabud i Nyköping för att prata om just den boken.
När det gäller Delblancs författarskap ger priset anledning att förkovra sig, konstaterar hon.
– Jag läste Hedebysviten som ung och har i samband med mitt arbete om August Strindberg läst Delblancs samlade Strindbergs-essäer. Men det är hittills allt. Nu känns det väldigt spännande att ägna våren åt att fördjupa mig i vem han var och vad han skrivit. Det jag kan se hittills är att vi har en hel del beröringspunkter mellan varandra, men även flera där vi står långt i från varandra, säger Einhorn och tar ett exempel:
"Spännande att ägna våren åt att fördjupa mig i vem han var "
– Delblanc sysselsätter sig med att försöka förstå sin barndom genom sitt författarskap, han närmar sig successivt verkligheten genom att skriva. Där är vi lika. Men han har en andlig dimension också, där det mytiska och symboliska känns nästan Strindbergst i beskrivningen som också stundtals blir väldigt pessimistisk, där känns vi långt i från varandra. Jag håller mig till det realistiska i mitt skrivande och har en annan syn på frihetens styrka än vad jag tycker mig ana hos Delblanc.
Pristagaren skriver för fullt på nya verk.
– Just nu mest på en sakprosebok, som i sin idé liknar "Vad hände på vägen till Damaskus" (2006) där jag gör samma historieforskning fast kring "uttåget ur Egypten".
I samband med utdelningen av Delblancpriset den 25 maj ges tillfälle att träffa författaren i Trosa.