Jag undrar om jag och min fru är ensamma om det här fenomenet? Jag tror knappast det. Så här brukar det gå till hemma hos oss när någon av oss till slut får den där präktiga idén om att vi kanske borde städa lite grann.
"Vi hjälps åt, delar på sysslorna, så raskar vi över det här ganska snabbt", brukar vi försöka lura varandra och säga.
Och vi är precis lika lättlurade båda två, och så sätter vi i gång.
Jag drar runt dammsugaren och hustrun dyker ner i toaletterna och svabbar. Men så upptäcker frun att handfaten är smutsiga och att kaklet också behöver få sig en omgång. Och när kaklet skiner, så ser väggen plötsligt smutsig ut. Hmmm, man kanske skulle titta om det går att få bort smutsen utan att anstränga sig för mycket..?
I andra änden upptäcker jag väldigt mycket saker under min färd med "snorkel-Johan". Men titta, de här sakerna skulle behöva läggas i en låda och även de där. Sedan kanske man skulle bära upp de där lådorna på vinden?
Men herregud, vad grejer det var här på vinden!
De där pjäxorna kommer jag aldrig att använda igen.
Hjälmen till mina inlines? Nej. Bort!
Mina inlines då? Nej, jag kommer aldrig att åka igen, inte efter den vurpan jag gjorde för 18 år sedan. Bort!
Och så håller det på: gamla vinterjackor åker ner i sopsäcken, liksom urtvättade sommarkläder, platåskor, utsvängda gabardinbrallor. Skjortor med hemska jättekragar. Bort!
Allting ratas och på väg hem från återvinningen slår det mig. Hmmm, undrar om det inte är läge att byta däck? Nu när man ändå är svett och har en stund över? Bra idé!
En halvtimme senare står jag med fälgkors och värkande rygg och undrar... vad f-n gör jag här..? Jag skulle ju bara dammsuga...