Begreppet "curlingförälder" är sedan länge ett väletablerat begrepp. Enligt ordets logik innebär curlandet en missriktad omsorg som gör barnet dåligt rustat för verkligheten och hen kommer därför att ätas upp levande om inte föräldrarna plockar fram de hårda nyporna.
Som bondson ute i obygden fick jag skjuts varhelst jag ville. Den omtanken har mig veterligen inte gjort mig till en uppkäftig unge med ett omättat begär av att stå i centrum. Istället har det gett mig insikten att ovillkorlig kärlek går hand i hand med tillrättavisningar genomsyrade av omtanke.
Jag är mer rädd för vad ett samhälle marinerat i servicetänkande gör med våra barn. Varför ha en karta i papper när det finns en app? Varför räkna på en budget när det finns en annan app? Det om något skapar en rädsla för sin egen förmåga att vara en så kallad "god samhällsmedborgare".