Nu är det några få dagar kvar till studentexamen och många laddar för att ge sig ut på flaken och fira.
Jag är så gammal att jag fått uppleva alla epoker av studentfirandet. När jag var 10 år var firandet traditionellt, vi stod på baksidan av gymnasiet som då var inrymt i Tallåsskolan och väntade på att studenterna skulle komma utstormande. Alla kom inte ut, de underkända fick snällt ta en annan utgång. Därefter väntade mottagning och god mat följt av att studenten försvann till sina kamrater.
Min egen student var präglad av sjuttiotalets anti etablissemanget, en frigörelsetid från alla ramar. Nu fick man betyget i hand, tack och godbye, ingen mössa, ingen uppvaktning och på sin höjd en middag med klasskamraterna eller på Statt.
Dagens firande både tilltalar mig och inte. I dag får alla som har gjort sina år i skolan oavsett resultat ta på sig mössan storma ut och åka flak, hojta, sjunga, dricka skumpa och ha roligt.
Det tilltalar mig inte att om du har slarvat och inte gjort ditt bästa får du ändå stå där. Men det som tilltalar mig är att alla får vara med och ingen sparkas ut sidoingången. Vi har ju alla olika förmågor och har du slitit för att göra ditt bästa så ska inte betyget avgöra om du får fira eller inte.
Grattis alla studenter!