Gav fjolårets turné mersmak?
— Ja, absolut! Det ska bli jättekul! Det var skitroligt förra året så när de ringde och frågade spelade jag inte alls svår utan skrek ja fort!
Varför tror du Diggiloo har slagit så stort?
— Min upplevelse från i fjol var att det inte finns så många grejer av den här kalibern längre med alla artister som åker runt tillsammans. Den grejen i sig är unik och man får ju så mycket för pengarna. Sen är det kul att se kombinationerna, som att kanske få höra Eric Gadd och Lena Ph göra en duett. Det blir en jädra bredd och det är styrkan. Det är ju en folkfest och Diggiloo är som det var förr i folkparkerna med en härlig känsla. Idén om Diggiloo som folkparken i turnépaket är fin.
Finns det utrymme för lite Grotesco i Diggiloo?
— Absolut! Förra året hade jag med en Grotescokaraktär; en taxichaufför som talar omständligt. Jag gjorde en ny version varje kväll och det är kittlande när de andra artisterna inte vet vad som ska hända.
Finns det nån chans att vi får höra dig sjunga?
— Jag tycker det är roligt att skrika, även om de andra är proffs på det. Det blir kanske nån imitation.
Hur rumsren måste familjeunderhållning vara?
— Det handlar mycket om hur man bakar in det. I fjol gjorde jag ett nummer som hette Kuk i hatt där jag stod naken endast iklädd en hatt och sjöng en låt på temat. Det var Lasse Holm som tjatade om att det Grotesconumret skulle vara med och jag tänkte "Hur ska detta gå", men det funkade. Numret är roligt för att det är så tramsigt, det är all-in och oförargligt, som en modern version av ballongdansen.
Vad packar du i din turnéväska?
— Gärna liten flaska punsch, det tycker jag är roligt. Sen brukar jag ha med mig en liten trädgårdstomte i lera och en tysk tom kakaoburk av märket Van Houten. Det är roligt för de har försökt få till motivet på burken så romantisk och fint, men figurerna är så dåligt målade.
Blir Diggiloo lite som ett rullande sommarkollo för artister?
— Ja, det är det verkligen. Sen får man ta med familjen ibland. Det var skittrevligt att få tummen ur och se Sverige så där som man ska på sommaren.
Vad har du för anknytning till eller minne från Katrineholm?
— Jag har faktiskt uppträtt på ett företagsgig hos Friskis och Svettis. Det var en kamrat som undrade om jag kunde komma, så jag och en kompis dök upp i våra madrasskostymer. Sen smugglade jag en gång Ebbott från Soundtrack of our life på tåget mellan Stockholm och Göteborg för han hade ingen biljett. Ebbott är ju enorm, men jag köpte en tidning han fick gömma sig bakom. Basisten i bandet blev avkastad i Katrineholm så han stod på perrongen och var jätteledsen när tåget åkte och vi vinkade till honom.
Blir det lite ploj och skoj även bakom scen?
— Så klart de andra måste få pusta ut och andas, men vi håller på och busar. Under föreställningarna måste man putta lite på dem.
Känns det inte konstigt att ladda för sommaren när det snart är dags för glögg och pepparkakor?
— Jo, men samtidigt vet man ju inte vad kan mynna ut i. Det kanske blir ett stort vintermedley nästa sommar.