Cylvie fyller 60 år den 5 september. Hon är vårdbiträde, hann inte längre i sin utbildning, och jobbar i hemtjänsten i Julita. Hennes plan var att bli operationssköterska. Livet blev inte som hon tänkt.
- Det har ju hänt en del. Men man har väl lärt sig en del också.
- Jag är född 1951 och växte upp på 60-talet vilket var en underbar tid att växa upp på. Jag hade så roligt som tonåring, till 1972, när jag var 21 år
Cylvie åkte bakpå en motorcykel en bit in på väg 214 strax efter Äskorset.
- Vi körde på en älg. Jag gjorde en luftfärd och slog i huvudet, och jag hade ingen hjälm.
1989 läste Cylvie en artikel i en dagstidning. Den berättade om en lyckad operation av en döv person som återfått hörseln.
- Det stod var operationen hade ägt rum och vem som hade opererat, så jag skrev ett brev, och fick svar jättefort faktiskt. Det rullade på. I maj -90 opererades jag och det var en väldig omställning att börja höra igen efter 18 års tysthet, berättar Cylvie.
Hon hör med ett så kallat cochlea-implantat. Hennes hörsel är långt ifrån normal, men hon är glad att i alla fall kunna höra. Det hon gått igenom har förändrat henne tror hon.
- Man har förståelse för handikappade. Alla handikappade. Vi har våra sinnen, tar för givet att vi har dem.
- Någon har sagt ”Man ska glädjas åt det man har, och inte sörja det man inte har”. Det tycker jag är jättebra. Jag är döv. Det kommer jag att vara hela livet. Det finns så mycket annat man kan glädjas av.