De var afrikaner som i slutet av åttiotalet åkte runt och sålde böcker för att betala sina läkarstudier i England. Jag köpte ett par böcker och vi blev bekanta. De tittade förbi ibland när de var ute och åkte.
Vid ett tillfälle bjöd jag dem på mat. De berättade att första gången de blev bjudna på mat i Sverige fick de sallad och tyckte det var lite annorlunda men åt sig mätta. När sedan varmrätten ställdes fram förstod de ingenting. Hemma i Afrika ställdes all mat fram på en gång och då gällde det att ta för sig så länge det fanns kvar.
Ni pratar ju under tiden ni äter här i Sverige. Det tycker vi är bra för då hinner vi äta mera under tiden sa de och skrattade. Som sagt, aptiten var det inget fel på och när jag skulle döpa min glupska katt så blev det Alfred efter en av afrikanerna.
Mopederna som de körde ikapp på hela tiden kallade de för Jaguaren och Puman. Efter ett tag blev den ena kissen lite risig och tappade orken. Jag sotade ur cylindern på den och sen tog den med snabba språng täten när de åkte vidare på livets resa.