Ödmjukhet ingår väl lite i arbetsbeskrivningen för en eldsjäl, att liksom gneta på i det tysta oavsett om man får beröm eller inte. Och är det någon som är ödmjuk, så är det Urban Pettersson.
‒Jag tycker inte att jag har gjort något speciellt, utan bara gjort mitt jobb. Jag har inte en chans att vinna det där om jag ska vara ärlig. Jag är djupt hedrad att vara med på samma lista som de andra nominerade. Det Sussie (Engberg) har gjort för svensk handikappidrott är fantastiskt.
Men du är ju idrottsmänniska, du måste ju ha en riktig vinnarskalle innerst inne?
‒Ja, men det är ingen tävling i det här fallet. Kan jag få någon ungdom att avstå droger och sån skit så har jag vunnit den största vinsten, tycker jag.
Urban Pettersson är ungdomsledare i Värmbols FC, men han jobbar även med de andra föreningarna i stan och beskrivs ibland som en brobyggare när många andra har svårt att hitta samarbeten.
‒Idrotten har betytt oerhört mycket för mig, utan den hade jag inte varit den människa jag är i dag. Det har hjälpt mig att komma över min osäkerhet, och jag känner igen mig i många ungdomar i dag.