50-talsfesten Rockabilly Rumble hölls första gången förra året. Då var den först tänkt att hållas i Björkvik men fick med kort varsel flyttas till Folkets park i Vingåker. Något som med facit i hand verkade bli något av en lyckträff då man under lördagen väntade sig uppåt 800 besökare från hela länet.
– Förra året hade vi runt fyra- eller femhundra. Tanken med det här är att det ska växa och bli ännu större, säger Nicklas Jonsson som tillsammans med Sebbe Andersson anordnade lördagens Rockabilly Rumble genom Studiefrämjandet
Sebbe Andersson menar att rockabillyn som kultur och livsstil i Sörmland är större än vad många tror.
– Det är en sådan kultur att den hela tiden går upp och ned. Det måsta hända något och det gör det inte om ingen tar tag i det. Många går in i det här för att tjäna pengar och då funkar det inte. Det är därför vi kommer in. Vi lever för det här, rock n' roll, bilar och bra musik.
Nicklas Jonsson förklarar att det är svårt att beskriva vad rockabilly är med bara några få ord.
– Det är ungefär som att fråga om hårdrock. Hur många olika stilar finns det inte, man kan ta Eva Eastwood och Go Getters som exempel. De går inte att jämföra, det är helt olika typer av rockabilly.
Något som både han och Sebbe Andersson ändå ser som en gemensam nämnare för rockabillyn är musiken och bilarna. Bilar var också något som syntes väl i Folkets park. Kim Gustavsson hade åkt från Nyköping med sitt senaste tillskott i garaget.
– Jag har en tvådörrars Cheva från -54, en A-Ford pickup från -29 som gjorts om till hotrod och en frontmotordragster. Jag gillar när det går fort.
Det hade givetvis även samlats folk från trakten, Anders Andersson och Kurt Boström hade precis om många andra tagit med sina bilar.
– Det är kul när det händer något på lokala orten, då behöver man inte åka så långt. Det bästa med rockabilly är stilen, musiken och bilarna. Livsstilen har man med sig hela tiden. Jag släpper egentligen aldrig stilen, den finns där hela tiden.
– Det är det som det handlar om. Om man ser sig runt klär de flesta upp sig en sådan här kväll, fortsatte Kurt Boström.
Anders Andersson gör allt själv på sin bil och menar att arbetet med den är något som egentligen aldrig tar slut.
– Det finns alltid någonting man kan fixa, säger han.
Kurt Boströms bil, en Plymouth från 1949, köpte han färdigrenoverad. Han har heller inga planer på att lacka om bilen som många andra gör.
– Många tycker kanske att det borde vara blanklack men det är just den här stilen jag gillar. Jag måste ju kunna ta ut bilen och köra också även om det skulle regna. Jag hade en Chrysler -67:a innan den här, men tyckte den var för ny. Jag gillar den här gamla stilen.
Nicklas Jonsson och Sebbe Andersson har även planer på att fixa en spelning i vinter.
– 27 januari kommer vi köra här inne i Folkets parks lokaler. Efter att Henrik Forss lade ned Live and jive tog vi tag i det och kör en vinterfest här. Upplägget är detsamma, det blir bara på ett annat ställe och kanske i lite mindre format., säger Sebbe Andersson.
– Folk skrev på vår facebooksida att det inte var ett måste, utan ett krav. Så folk vill ha det, fortsätter Nicklas Jonsson.