50 år. Ett halvt århundrade. Flera spelningar och lika mycket smink. Mycket har hänt sedan glamrockarna i Tears tog sina första ackord i en källare i Katrineholm.
Utöver att inspirera folkkära artister som Ola Salo uppmärksammas de även av en annan katrineholmare. Jovan Radomir gör sedan en tid tillbaka en dokumentär om bandet. Idén att följa dem med en kamera fick han när han träffade Ola Salo i SVT:s Go'kväll.
Jovan Radomir var aktuell med en Thin Lizzy-dokumentär och Ola Salo med föreställningen "Hedwig And The Angry Inch" där han spelade en glamrockare.
– När jag såg honom fullt sminkad och i sin outfit sade jag till honom att jag fick Tears-vibbar, säger Jovan Radomir.
Det skulle visa sig att Ola Salo var ett stort fan av bandet och att hans fru liksom Jovan själv var bördiga från Katrineholm.
– Jag började fundera på bandet och letade efter information om dem. Då insåg jag att det inte fanns så mycket dokumenterat.
Han berättar att han tyckte det var synd att det inte fanns mer om bandet och att de förtjänade upprättelse.
– Jag gick in till sminket där Ola satt och sade att jag skulle göra en dokumentär om dem. Men på ett villkor, att du är med och fungerar som en röd tråd.
Ola Salo sade ja på stående fot varpå Jovan Radomir började kontakta bandmedlemmarna i Tears. Då föddes också tanken på att bandet och Ola Salo skulle göra en spelning tillsammans i samband med 50-årsjubileet. Spelningen skulle i sin tur även den dokumenteras.
– De tyckte att det var en rolig idé och vi började intervjua dem och filmade när de spelade på Katrineholms hundraårsjubileum. Vi har även pratat med andra som funnits i kretsen kring Tears. Janne Bark som lirade en vända med Tears och Ola Håkansson som producerade dem och några andra som vill berätta om sin Tearskoppling.
Han har filmat allt själv tillsammans med fotograferna Gerhard Malmberg och Daniel Hjalmarsson. Något stort team behövs inte menar han.
– Det är fördelen med dagens teknik. Vi har små lätta kameror och sätter myggor på personerna vi intervjuar. Från spelningen får vi ljudet inspelat och lagt på hårddisk.
Dokumentären beräknas vara klar till våren men redan nu har Jovan Radomir samlat på sig flera timmars material.
– Det gäller att få ned det till en timme. Det är "kill your darlings" så det visslar om det.
När Kuriren stöter ihop med Jovan Radomir på söndagsmorgonen är han väldigt nöjd med den föregående kvällens spelning och filmning.
– Tears var on fire, det var magiskt, säger han.
Tears tvekade aldrig att ställa upp
"Kul"! "Det kändes hedrande"! "Äntligen"!
När bandmedlemmarna fick frågan om att bli dokumenterade var det aldrig på tal om att säga nej.
– Det var nog ingen som var tveksam ens. Det var bara att säga klart vi vill göra det, säger "Fubbe" (Lars) Furberg.
Ola Salo som spelade med bandet på lördagskvällen skrev själv på sin facebooksida att Tears var, "Sveriges kanske mest bortglömda band (i förhållande till sin popularitet när det begav sig). Dom var snygga som fan, hade grymma låtar och svängde som ett gäng! En skam att de i efterhand inte fått den plats i den svenska rockhistorien de förtjänar!"
Matti Vuorinen menar att många av dagens musiker har haft bandet som förebild.
– Det är lite därför dokumentären har dykt upp. Vi är lite av ett känt okänt band. Vi har inte haft de stora hitsen som folk kommer ihåg. Vi satsade mycket på livespelningarna och hade stor publik och ett enormt drag med ljus, rök och mycket show. De som såg och hörde oss live kommer ihåg oss. Dokumentären är en sorts upprättelse.
Att få spela tillsammans med Ola Salo ser bandmedlemmarna som en bonus.
– Vi visste inte att vi hade inspirerat honom till den grad vi hade. Men alla i bandet gillar The Ark. De är som en modernare tappning av Tears, säger Thomas Ericsson.
I och med förra årets spelning på Katrineholms hundraårsjubileum och lördagens framträdande är det allt fler som vill se bandet spela. Men än så länge är det bara en spelning inbokad.
– Vi ska spela i Nynäshamn första december. Men det har bildats en facebooksida som vill att Tears ska spela i Stockholm, säger Hans Fogelberg.