När väktaren Tomas Andersson var på väg till dåvarande posten på Fredsgatan med en värdeväska hände det. Rånarna var två stycken, de åkte motorcykel och var beväpnade. Passageraren på motorcykeln riktade sitt vapen mot Tomas Andersson och pekade på väskan.
– Det första jag tänkte – jag kommer faktiskt ihåg vad jag tänkte – var att det var någon som skulle skrämma mig eller leka. Motorljudet kom väldigt snabbt. Jag tänkte "det var ett jävla sätt att skoja på", när däcken skrek precis intill mig. Jag tyckte att det var en konstig situation att skoja i, när jag bar på en värdetransport. När passageraren klev av och riktade pistolen med mig förstod jag att det inte var skoj, säger han i dag, 25 år senare.
Jag tänkte "ska jag försöka ta honom på något sätt?"
Han och rånaren pratade inte.
– Någon sekund tänkte jag att jag skulle göra något. Jag var ju ganska tränad på den tiden, jag hade gått någon livvaktsutbildning, kunde självförsvar. Jag tänkte "ska jag försöka ta honom på något sätt?". Men i och med att jag såg vapnet och att han pekade på väskan gav jag den till honom. Han skapade ingen panik hos mig. Han kändes rutinerad.
Rånaren for iväg på motorcykeln med väskan, som innehöll en större summa pengar. Men rånarna kom inte långt och väskan kom ännu kortare bit.
– Det fungerade så att man samlade påsar med pengar från kunderna och la i ett inkast i väskan. Vi kom inte själva åt innehållet utan boxade väskorna på banken. Men det fanns en tryckknapp i handtaget. Tryckte jag in den kunde jag inte släppa väskan förrän jag lämnade ifrån mig väskan på banken. Om någon tog väskan från mig tog det tolv sekunder. Sedan utlöstes en brandpatron som gav väldig hetta, som släcktes av en färgpatron. Man kunde inte hålla kvar väskan i handen, det sprutade upp eld vid inkastet vid handtaget.
Väskorna av den typen är inte tillåtna i Sverige längre, därför kan Tomas, som i dag heter Thor i efternamn, berätta hur de fungerade.
– Idag finns det gps, man kan spåra väskor på ett annat sätt. Nu har man passiva väskor, det händer något bara när man försöker bryta upp dem.
De kanske hade mig på kornet från någon annan position, när de rånade mig. Tänk om jag försökt mig på något mot rånaren,
Rånarna kastade väskan strax före den plats där thaikiosken vid Talltullen ligger i dag. Polisen följde efter den flyktbil, som rånarna bytt till och fick stopp på bilen i Bettnatrakten. I bilen fanns då fyra unga män, samt en pistol, ett automatvapen, kartor och rånarluvor.
– Automatvapnet hade kikarsikte. De kanske hade mig på kornet från någon annan position, när de rånade mig. Tänk om jag försökt mig på något mot rånaren, säger Tomas Thor.
Efteråt fortsatte Tomas Thor jobba som vanligt.
– Idag hade jag nog skickats till psykolog. Men det var ju mitt företag, det var bara att fortsätta. Det gick något halvår, sedan vaknade jag av en mardröm mitt i natten. Det jag minns av drömmen var att en revolver gick av i magen på mig. Man tror nog att man är tuffare än vad man egentligen är. Men jag tror att vem som helst som blir utsatt med vapen så nära kroppen får det jobbigt efteråt.