Redan 1876 startade Carl Fredriksson sin snickerifabrik mitt i det lilla stationssamhället Katrineholm. Å 1900 uppgick personalstyrkan till mellan 200 och 300 personer. Till en del av dessa byggdes dessa arbetarbostäder vid korsningen Fredsgatan-Vasavägen.
Namnet Djurgården myntades av hyresgästerna med tanke på alla skadedjur som levde livets glada dagar i husen, som var tre till antalet. Som kompensation för råttor och kackerlackor lär ventilationen ha varit god – särskilt vintertid.
På hösten 1966 var snickeriet borta sedan länge och de sista hyresgästerna hade hittat modernare boende. En brand hade rasat i ett av de tre husen, det som låg längs Vasavägen, några år tidigare och var redan borta. Nu var det dags för de andra två.
Sällan har så få tårar fällts vid utplånandet av gamla byggnader som då ”Djurgården” jämnades med marken. Minst saknad kände nog ändå alla de som framlevt hela eller delar av sin barndom i de dragiga ”rucklen”