”Vräkte staden bort våra skattepengar på struntsaker vid Kullbergsauktionen”? Citatet kommer från tidningen ÖD den 30 september 1957 och syftar till den åtta dagar långa auktionen då inventarierna på Kullbergska huset försåldes. Kritiken var inte nådig från en av de stora kvällstidningarna, som hävdade att endast några tiotal av de 6000 numren som ropades ut var av god kvalitet. Resten gjorde sig mer förtjänt av epitetet ”bättre begagnat gods”.
Företrädare för Katrineholms stad gjorde dock – enligt tidningen, ingen skillnad på värdefulla antikviteter och urusla imitationer. Man hade dubbla spenderbyxor på och lade ut åtskilliga tusenlappar på sina inrop, som i hastigheten inte hunnit få någon förankring i stadsfullmäktige, vilket då, precis som nu var brukligt.
Drätselchef Larfors och kommunalborgmästare Hjelmberg, var det kommunala makthavare som tillsammans med direktör Anger fick bära hundhuvudet för att de är lättsamma affärerna med skattebetalarnas pengar.