Saga innan den första operationen i Linköping.
– Vi är bara här på en kontroll, läkaren i Norrköping har sagt att det här är ingenting.
Det var orden Saga Jensens föräldrar Tom och Mia sa till läkarteamet som kom in till Sagas rum på Universitetssjukhuset i Linköping en dag i augusti 2018. Saga hade röntgat huvudet efter att en ögonläkare slagit larm.
Läkarna berättade då att det som fanns i Sagas kropp var långt ifrån ingenting. I Sagas huvud fanns en fem gånger fem centimeter stor tumör. På en ryggkota fanns en tumör som i stort sett ätit upp hela kotan. På binjuren fanns ytterligare en tumör och skelettet var vitprickigt av cancer. Då var Saga 10 år gammal.
– Jag blev mest lugn, över att höra att det faktiskt var något som var fel, säger Saga.
Hennes symtom hade börjat månader innan cancerbeskedet. Hon hade värk i huvudet, ryggen och över bröstet.
– Vi sökte vård flera gånger, men fick bara höra att det var växtvärk.
Symptomen blev värre, Saga kunde ha svårt att greppa besticken när hon skulle äta och synen kunde bli dimmig. Trots många resor till sjukhuset blev Saga inte trodd.
– De sa att hon inbillade sig allt och började prata om att hon behövde psykisk hjälp, berättar Tom Jensen.
När det en dag svartnade för Sagas ögon, åkte de in till akuten och vägrade lämna. De fick träffa en ögonläkare.
– Han i stort sett skrek rakt ut "varför har de inte röntgat huvudet?", berättar Mia Jensen.
Saga bakar äppelpaj på barnonkologin när hon behandlas med cellgifter.
Efter en första röntgen fick familjen höra av en läkare i Norrköping att de hade hittat en liten prick som var mindre än en centimeter i Sagas huvud. De skulle till Linköping på kontroll, men fick höra att "det här är ingenting".
Efter röntgen i Linköping kom cancerbeskedet och Saga opererades genast. Tumörerna i huvudet och ryggen togs bort. Ett läkarteam från hela Sverige, men också från USA och Japan, kopplades in för att hitta en behandling åt Saga.
– Hon var bara dagar från att bli blind och förlamad.
Saga efter operationen i Stockholm, där tumören på binjuren avlägsnades.
Sedan följde månader av cellgifter. Saga opererades igen för att ta bort tumören på binjuren.
Till slut kom beskedet att Saga hade neuroblastom, en typ av cancer som vanligtvis drabbar barn i åldern noll till två år. När den drabbar så små barn är chanserna att klara sig goda men när det som i Sagas fall handlar om högriskneuroblastom är chanserna att överleva mindre.
"Supersnöret" är trätt med pärlor som representerar olika delar av cancerbehandlingen, de orangea står för cellgift.
När cellgifterna för neuroblastom sattes in hjälpte de bättre. Vid den här tiden hade en ny medicin som brukade användas på vuxna lungcancerpatienter också börjat testas för barn med neuroblastom.
– Sagas läkare kämpade hårt för att hon skulle få medicinen, Läkemedelsverket ville ha sex år av biverkningsstudier.
Sagas "supersnöre" är tre meter långt.
Men den tiden hade inte Saga och läkarna lyckades till sist och Saga kunde få börja med den nya medicinen. Tack vare den fick hon på sin födelsedag förra året beskedet att hon var cancerfri.
– Jag sa att det här var den bästa födelsedagspresenten jag kunde få.
– Det är tack vare Sagas envishet och vilja, medicinen och ögonläkaren som tvingade fram en röntgen som hon sitter här i dag, säger Tom Jensen.
Han säger att det värsta med hela resan var att veta att cancern, om vården bara hade lyssnat när Saga hade sina första symptom, då inte hade blivit lika omfattande.
När Saga skulle få ta blodprov hemma fick hon besök av personal som familjen kände igen från de första turerna till sjukhuset.
– De sa "det är ju ni, vad ska vi göra här?". Då blev jag arg och hävde ur mig allt. När de åkte härifrån skämdes de, berättar Tom Jensen.
Saga med hunden Lillen, som hon fick när hon blivit cancerfri.
Han berättar att den största lärdomen är att alltid stå på sig och lita på magkänslan.
– Just att få höra att "det här är ingenting" – till att sex läkare i princip säger att hon är död.
Saga tar fortfarande den medicin som räddade henne från cancern. Nästa steg i hennes behandling är att fasa ut medicinen.
– Det känns riktigt läskigt, ingen kan säga vad som kommer att hända då, berättar Tom.
Familjen fick söka vård för saga många gånger innan de blev tagna på allvar. Från vänster: Mia Jensen, Saga Jensen och Tom Jensen.
Nu har det gått lite mer än ett år sedan familjen fick beskedet att cancern i Sagas kropp var borta. Familjen berättar att det här är den första hösten då allt "ska vara normalt", men att det inte riktigt är det.
Saga lär sig att leva med hjärntrötthet. En dag i skolan gör henne trött och hon orkar då inte med exempelvis läxor och fritidsintressen samma dag.
Saga är nu 13 år gammal och har precis börjat sjuan. Hennes dröm för framtiden är att nå elitnivå som ryttare.