"Det har tidigare funnits en ödmjukhet och ett stort kunnande. De har varit stenhårda med reglerna men samtidigt haft en förståelse för verksamheten. Men den här rapporten känns så orättvis", säger Maria Nyberg om länsstyrelsens beslut.
Det hörs på rösten att Maria Nyberg är pressad. Det livsverk som hon och maken Patrik har byggt upp tillsammans under sju års tid har precis fått sitt tillstånd återkallat av länsstyrelsen. Som det ser ut nu ska hela deras verksamhet vara avvecklad i början av augusti, då de besöker gården nästa gång.
– Jag har inte gråtit så här mycket i vuxen ålder, tror jag. Samtidigt är det så många som stöttar oss och det värmer i hjärtat just nu. Det sista vi kommer att göra är att ge upp, säger hon.
Kuriren har varit i kontakt med länsstyrelsen som svarar på kritiken från Maria och Patrik Nyberg. Detta återkommer vi till längre ner i texten.
På Nybergs gård passerar uppemot 360 hundar varje år. Det rör sig både om passning över dagen, pensionat över längre tid och omplaceringar som ska tränas och matchas med nya familjer.
I höstas inledde paret Nyberg ett samarbete med en organisation som importerar östeuropeiska hundar, för att hitta nya hem åt dem i Sverige. Från början fungerade samarbetet bra – hundarna tränades till att bli vana med både människor och andra djur, och så småningom kunde de slussas vidare till nya familjer. Men efter ett tag hände något.
– De första hundarna som kom var i förhållandevis gott skick och alla papper stämde. Men sen kom det in helt apatiska hundar, de hade helt stängt av och rörde sig inte på flera dagar. Det var katastrof, det är det värsta vi har sett! Och några var jättesvåra hundar som bet frenetiskt mot allt som rörde sig. Vi har haft trasiga hundar förut, men de har ändå varit omplaceringsbara, säger Maria Nyberg.
"De brister som har konstaterats i din hundhållning bedöms ha varit grundläggande för att sköta och ansvara för en hundverksamhet. Många av bristerna har dessutom varit återkommande", står det i länsstyrelsens beslut.
De kände båda att det inte var hållbart, vilket de också tog upp med den som skötte importen.
– För det första borde man inte få ta in såna här hundar. Men när jag tog upp det började det skrivas en massa på sociala medier om vilket skitställe vi är. Det blev smutskastning och folk har lagt upp bilder på andra hundar som inte är från oss. Vi har tillåtit oss att bli lurade. Mitt hjärta är lite för stort och vi ville för mycket.
Räddningshunden Max var rädd för människor när han kom till gården men är nu en självklar del av familjen.
Efter ett anonymt tips till länsstyrelsen i början av året gjorde de ett oannonserat besök på gården den 3 april. Där konstaterades ett flertal brister, enligt det dokument som Kuriren har tagit del av. De noterade bland annat att flera hundar var i behov av klovård och några behövde besöka veterinären. En hund hade slut på vatten och några hade vatten som var smutsigt. De hittade avföring på några ställen inomhus och uppmätte ammoniakvärden över gränsvärdet.
De kom också fram till att 25 hundar hölls i utrymmen med bristande ventilation och att flera hundar hölls i för små boxar. De uppmärksammade oskyddade elinstallationer i både boxar och rastgårdar samt att flera hundar saknade mjuka liggplatser. I beslutet påpekade länsstyrelsen även att flera av dessa brister har uppmärksammats tidigare gällande samma verksamhet.
Det faktum att Nybergs tidigare hade blivit varnade för att ha förvarat hundar i icke godkända utrymmen, samt att de hade fler hundar än tillståndet tillåter, gjorde att myndigheten valde att helt dra in tillståndet. Det är inte samma sak som djurförbud – de får fortfarande ha kvar sina egna hundar.
Patrik Nyberg tycker att det är oprofessionellt av länsstyrelsen att påpeka brister och sedan inte vilja komma ut för att se förändringarna de har gjort på gården.
Vissa av dessa brister tar Maria och Patrik ansvar för och de säger sig ha åtgärdat allt de fick nedslag på. Men de håller inte med om alla delar, och vissa saker pekar de ut som direkt felaktiga.
– Vi har gjort misstag och det står jag för. Vi har brustit i boxmåtten och ammoniaknivåerna. Men det är mycket annat som jag tycker är fel och det kommer vi att driva vidare. Att vattnet var smutsigt, vi gör såklart rent skålarna hela tiden. Så det går jag inte med på, det är ett alldeles för byråkratiskt sett att se på det, säger Maria Nyberg.
Detaljer som att vissa hundar hade för långa klor menar hon kan förklaras av det dåliga skick de var i när de kom.
– Såklart att det är jätteviktigt att klippa klorna på hundar, och det gör vi på alla som kommer. Men tajmingen är otroligt viktig. Gör man ett känslomässigt övertramp direkt när de kommer kan man tappa hundens förtroende. Det här är självklara saker för hundkunniga, men jag tycker inte att länsstyrelsen ville lyssna på det när de var här. De verkar sakna kunskap i den här sortens hållande av hundar.
Enligt länsstyrelsen borde Nybergs oavsett ha vidtagit åtgärder tidigare, eftersom några av hundarna hade varit där i flera månader.
"Det är mycket i den här rapporten som inte stämmer. Flera av rastgårdarna har de mätt fel, det såg vi när vi mätte om", säger Patrik Nyberg.
Vad har ni att säga om att vissa av de här bristerna även har uppmärksammats hos er tidigare?
– När vi började byggde vi också lite för smått, men det är gamla saker som är åtgärdade. Jag tror att ingen sån här verksamhet är helt prickfri, säger Patrik Nyberg.
– Nu får vi inte använda de nybyggda boxarna förrän de har varit här och godkänt allt. Och det ska de göra när de kommer hit och lägger ner oss, säger Maria Nyberg dystert.
– Det är så mycket i den här rapporten som inte stämmer. Oskyddade elinstallationer, till exempel. Ingen av dem har varit inkopplade på flera år. Och flera av rastgårdarna har de mätt fel, det såg vi när vi mätte efteråt, lägger Patrik till.
De anser också att 12 veckor är för kort tid för att avveckla verksamheten. Även om de enligt Maria inte kommer att fortsätta ta emot omplaceringshundar, säger hon att det inte är säkert att de hundar som finns där idag kommer att hinna bli redo att flytta till sina nya hem i tid.
– Jag frågade vad vi ska göra med de hundar som inte hinner omplaceras. Då fick jag svaret att de antingen får säljas eller avlivas. Då undrar jag hur det kan vara djurskydd, ska vi ta bort friska djur? Det blir lite fyrkantigt.
"Jag frågade vad vi ska göra med de hundar som inte är omplaceringsbara. Då fick jag svaret att de antingen får säljas eller avlivas. Då undrar jag hur det kan vara djurskydd, ska vi ta bort friska djur?", frågar sig Maria Nyberg.
Nybergs hunddagis är högt belägen på den stora gården Lindtäppan i Österåker, med en storslagen utsikt över Öljaren. Runt omkring hörs försiktiga skall från nyfikna hundar som undrar vem som har dykt upp. Från bostadshuset ner till vattnet ligger två stora hundrastgårdar.
Maria och Patrik är ständigt flankerade av minst ett djur. Hittekatten Syrener spatserar obrytt omkring bland hundgårdarna.
Maria påpekar att de har haft en bra kontakt med länsstyrelsen tidigare, men i det här fallet anser hon att de saknar samarbetsvilja.
– Visst har vi brustit i vissa saker och jag har förståelse för att regler måste följas, men det finns en helhet. Alla hundar har fått mat, motion och kärlek. Vi var mitt i processen att ha för många hundar, men det här är inget man ska bli nedlagd för.
Men om det här beror på att ni hade för många hundar, varför tog ni då emot så många?
– Vi var inte beredda på att det skulle komma så här trasiga djur. Hade vi vetat det hade vi inte tagit emot dem. Vi har brustit i det här, jag är så besviken på mig själv för att jag inte sa nej direkt när de kom in på gården. Men hade hundarna varit i bättre skick, som vi trodde, då hade det gått bra att ta hand om allihopa.
Varje år besöker uppemot 360 hundar makarna Nybergs gård. Det rör sig både om passning över dagen, korttidspensionat och omplaceringar som ska tränas och matchas med nya familjer.
När tidningen får tag på en av djurskyddshandläggarna på Länsstyrelsen Södermanland, som har varit med och fattat beslutet om att dra in tillståndet, går personen med på att diskutera ärendet anonymt. Hen hänvisar till den generella hotbild som finns mot djurskyddshandläggare.
Var det en eller flera saker som fick er att dra in tillståndet?
– Det är ett villkor att man måste följa reglerna, då kan man inte bygga om boxar utan att komma med en ny ansökan. Det är lite så det har varit och då följer man inte sitt tillstånd. Sen har bristerna i djurhållning varit återkommande, vilket har gjort att vi har bedömt att man inte är lämplig, säger djurskyddshandläggaren.
En av de punkter Maria Nyberg slår tillbaka mot är att länsstyrelsen inte har velat åka ut för att kontrollera de åtgärder som har gjorts innan de lägger ner verksamheten. Där är svaret att det rör sig om två helt olika ärenden.
– Bristerna kommer att följas upp, men det har egentligen inget att göra med tillståndet som dras in. De kommer att ha kvar sina egna hundar, så vi kommer att fortsätta kontrollera det samtidigt som vi behöver se till att verksamheten inte fortsätter.
Länsstyrelsen Södermanland försvarar sitt beslut att dra in tillståndet.
Utöver det anklagar paret länsstyrelsen för att vara småaktiga, särskilt gällande vattenskålarna. De tycker inte att det är konstigt att en av 36 hundskålar fick slut på vatten under det långa besöket, och att några av skålarna hade smutsigt vatten menar de beror på att hundar ibland doppar tassen i skålen.
– Vi förstår att vattenskålar utomhus kan bli smutsiga och att det kan gå väldigt fort. Men i det här fallet var det inomhus där vattnet inte var tjänligt, och vattnet ska såklart vara rent, svarar djurskyddshandläggaren.
De påstår att ni har mätt rastgårdarna fel, vad säger ni om det?
– Vi utgår från de mått vi tog när vi var där, och de är inte felaktiga.
De säger också att de kan tvingas avliva de hundar som inte hinner omplaceras. Är det något ni står bakom?
– Det vill vi inte kommentera. Vi försöker hitta en rimlig tid för avveckling, sen har man alltid möjlighet att överklaga beslutet om man tycker att något är felaktigt.