Bergtäkten vid Fagermon har funnits sedan 1993. Den började som en mindre bergtäkt under ansvar av Vingåkarna. På den tiden hade de boende i grannskapet inga problem med sprängningarna i trakten. Men med tiden växte området till att bli en etablerad plats för omfattande uttag av krossprodukter.
– Vi klagade på vårdslösa sprängningar. Man täckte inte vid sprängning och det dammade från lastbilarna. En kakelvägg i vårt kök rasade samman, berättar Maggie Helin som bor i täktens närhet.
År 2004 beviljade länsstyrelsen en ansökan om en markant bergtäktverksamhet gällande fram till 2017. Men brevet till de tio grannar som ansågs berörda av verksamheten nådde endast ett fåtal. Dessa menar att beslutet togs utan samråd med de boende. De menar också att ansökan inte tog hänsyn till dem som bor närmare än 400 meter från platsen, vilket är den rekommenderade gränsen inom vilken man får spränga.
Lena Nordin med familj bor 220 meter från bergtäkten.
– Våra hästar blir livrädda. Vi måste vara hemma under sprängningarna och lugna dem och ljudet är fruktansvärt, uppger hon.
År 2007 aviserade Sörmlast AB en ansökan om utvidgad verksamhet i bergtäkten med motiveringen att det fanns en ökad efterfrågan på krossprodukter. Denna ansökan lades ner 2010. Men till sommaren planerar M4-gruppen en ny ansökan om en utvidgning av grus- och bergtäkterna. Den är 6,5 gånger större än den nuvarande.
– När ansökan lades ner byggde vi till och borrade efter bergvärme. Men nu vill man fördubbla ytan för bergtäkten, vilket sänker värdet på våra fastigheter, säger Rolf Pettersson.
Den största oron gäller grundvattnet och påverkan på brunnar. De boende har inte kommunalt vatten och avlopp och är helt beroende av brunnarna.
– M4-gruppen kan inte ge någon garanti för att brunnarna inte sinar eller blir förgiftade, uppger Maggie Helin.
I dag sprängs en gång om året under en tioveckorsperiod i taget. De boende befarar att det blir desto mer med ett nytt tillstånd.
– Fortsätter det så här blir vi tvungna att flytta, menar Lena Nordin.
Oron delas av politikern Pernilla Hagberg (MP).
– De blir kommunala fångar. De blir tvingade att flytta och samtidigt har deras fastigheter förlorat i värde, säger hon.