– Jag tror att alla här är beredda att lära sig svenska och studera mycket, om man vet att det finns ett mål. Problemet här är att vi inte vet vad målet är, säger Mahmoud Saeed, psykolog med inriktning mot specialpedagogik för barn.
Han kom till Sverige från Syrien för tio månader sedan, och har fortfarande ingen aning om hur långt hans doktorsexamen och tio års erfarenhet räcker här, om den överhuvudtaget räcker.
De som flyttade till Sörmland från utlandet i fjol hade i genomsnitt högre utbildning än de som redan bor här. Enligt arbetsförmedlingen behövs mer invandring för att jämna ut balansen mellan de som arbetar och den växande gruppen äldre i Sverige. Invandringen kan också hjälpa till att lösa framtida luckor på arbetsmarknaden. Till exempel för små och mellanstora kommuner, som riskerar att få brist på utbildad arbetskraft inom de närmsta tio åren.
– Det här är verkligen ett guldläge. Vi borde vara tacksamma och utnyttja det, säger Lucie Riad, som arbetar med integrationsfrågor på länsstyrelsen.
Trots det är Mahmouds dilemma inget ovanligt. Att få sin utländska utbildning godkänd i Sverige är ofta en resa i sig.
– Det är väldigt lång process. I Sverige är vi inte förberedda på att det kommer så många med hög utbildning. Sista året har det kommit väldigt många till exempel från Syrien, säger Elisabeth Drion, lärare i svenska för akademiker i Oxelösund.
Därför startades akademikerkursen, som arrangeras av Lernia, i början av året. I klassen finns läkare, lärare, tandläkare, ekonomer och jurister. Gemensamt för alla är att de saknar ett snabbare spår in i samhället.
– Ingen tycker om att vara arbetslös. Jag vill inte leva på socialbidrag utan betala mina egna räkningar, säger Fakhreya Naiyoul.
Hon lämnade en karriär i Syrien, som rektor och lärare i engelska. I svaga stunder när läget känns hopplöst går tankarna tillbaka till hemlandet. Kanske kan hon återvända till kriget, då får hon ju åtminstone jobba.
– Men sen tänker jag att jag måste fokusera och fortsätta.
Lucie Riad på Länsstyrelsen menar att det finns mycket arbete kvar att göra, arbete som både samhället och individerna lär tjäna på. Till exempel borde kommuner och myndigheter bli bättre på att matcha sina insatser för nyanlända som inte har en utbildning i bagaget, mot branscher som behöver folk.
– Inom äldreomsorgen vet vi att det kommer behövas mycket personal, och samtidigt är det inte så många svenska ungdomar som väljer det. Industrin är det heller inte många ungdomar som väljer, säger hon.