Mordet inträffade natten till fredagen den 29 juni 1966. På kvällen innan dramat hade Clark Olofsson, 19 år och Gunnar Norgren, 23 bestämt sig för att stjäla en bil, kanske vapen och tältutrustning. Tanken var sedan att åka till Stockholm.
De delade på en flaska vodka i Norgrens lägenhet innan de gav sig iväg för att stjäla bilen och göra inbrotten. Clark Olofsson tog med sig ett avsågat hagelgevär "ifall det kom något överraskande" och för att träna i att hålla ett vapen. De planerade att göra en bankkupp.
Efter att de stulit en Volvo amazon på Solbergavägen åkte de tillbaka till Norgrens lägenhet på Sommarvägen för att hämta upp en kofot. Då tog även Norgren med sig en K-pist av samma anledning som Olofsson "för att skrämmas".
Brottsduon åkte sedan till innergården på Skjutsaregatan med Volvon. Norgren hade gjort inbrott i källaren på Skjutsaregatan fem-sex gånger tidigare och kände väl till lokalerna.
De bröt sig in i källaringången och försökte sedan ta sig in i Bobergs sportaffär. Clark återvände till ytterdörren och upptäckte att något var "knas".
De avbröt därför inbrottet och tog sig ut på andra sidan huset för att springa runt huskroppen och tillbaka in i portvalvet vid Skjutsaregatan, där bilen stod. På väg tillbaka till bilen steg en man ut från en Saab-bil och uppmanade dem att stanna, "hallå där vart ska ni ta vägen".
Norgren uppfattade att det var en polis och tog fram sin K-pist som hängde under jackan. Samtidigt backade han in på innergården på Skjutsaregatan och sa "stanna annars skjuter jag". Polisen följde ändå efter dem och sa "Nej då, ni ska inte skjuta".
När Norgren kommit runt hörnet i valvet på Skjutsaregatan började han springa mot bilen inne på gården men snubblar precis innan han är framme vid bilen och två skott skulle av misstag ha avfyrats.
När han vände sig om på knä får han en ljuskälla i ansiktet från en ficklampa och känner sig hindrad att ta sig in i bilen. Han avfyrar skott och hör att någon ropar "aj, aj, aj". Två skott träffade magen.
Sedan tar sig Norgren in i bilen och flyr med Clark Olofsson. De ser att en man ligger ihopkrupen på marken och tar sig för buken, enligt Norgrens redogörelse.
Clark Olofsson redogörelse liknar delvis Norgrens men han förklarar att han upptäckte en person genom rutan på källardörren. Därför flydde de ut på Skjutsaregatan och inte direkt till bakgården. Den polis som satt i bilen utanför och fick dem att välja att gå tillbaka till innergården var polisen Mathiasson. Sandahl befann sig kvar på innergården för att spana.
Polisen Mathiassons vittnesuppgifter överenstämmer också relativt väl med brottslingarnas uppgifter.
Han berättar att både han själv och Sandahl var nere vid källartrappen när de upptäckte Olofsson genom rutan.
Mathiasson begav sig tillbaka till bilen för att rapportera in till polisstationen och för att spana från andra sidan huset.
Mathiasson försökte hindra Norgren och Olofsson att försvinna från platsen och han förföljde dem in på gården.
Inne på gården hörde han en salva på tre skott när han springer mot Norgren. Han uppfattade inte att det var möjligt att Norgren skulle ha snubblat och av misstag ha avfyrat två skott. Mathiasson uppfattade endast att en salva med tre skott avfyrades men den tekniska bevisningen visar att Mathiasson hade kulhål i kläderna.
Norgren dömdes till lagens strängaste straff, 12 år i fängelse och Olofsson tio år.