– En riktigt fin sörmländsk ko, säger Fredrik Stenbacka, fältansvarig vid SLU när han har mätt den sovande älgkon med måttband över ryggen och runt magen.
Han puttar på henne för att få fram klövarna som ligger hopvikta under den tunga kroppen. Veterinär Alina Evans antecknar när han mäter klövar, öron, och huvud. Kon är nästan som en norrländsk älg, konstaterar han. Det är ett bra betyg för en sörmländsk älg som vanligtvis är magrare än kusinerna i norr.
Älgkon sover i skogsbrynet i närheten av Väster Malma utanför Nyköping efter att ha blivit bedövad med ett skott från helikoptern. Hon har varit med om samma sak förr och behöver märkas om. När helikoptern närmade sig tittade hon misstänksamt på den innan hon träffades av bedövningspilen.
Hon är en av trettiotalet Sörmlandsälgar som ingår i projektet där att forskarna följer älgarna och kontrollerar deras kalvar. Medan hon sover får älgkon ett nytt halsband med GPS-sändare. Alla som vill, kan gå in på SLU:s sajt och följa de märkta älgarna med två veckors fördröjning.
Forskarna pulsar runt henne i den djupa snön och tar blodprover, mäter klövarna och kontrollerar pälsen. Inga fästingar hittas, men däremot har hon fullt av lusflugor. Och veterinär Alina Evans konstaterar att hon är dräktig igen. Allt är en del i forskningsprojektet som bedrivs av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Någonting händer nämligen med älgkalvarna i Sörmland från det att de föds på våren och tills de är ungefär ett halvår gamla. Hittills har forskningen visat att älgkalvarna föds i tid på våren. Alltså handlar det troligen inte om brist på älgtjurar, något som visar sig genom att korna brunstar om och kalvarna därmed föds sent. Det har också visat sig att älgkalvarna mår bra ett par dagar efter födseln.
Men efter ett halvår har många kalvar inte alls vuxit som de ska. Ofta har halvårskalvarna en slaktvikt på mellan 25 och 35 kilo när de bör ligga på minst 70. Och nyligen sköts en halvårskalv på bara 19 kilo.
Älgko 5863 har däremot fött upp fina kalvar flera år i rad. En av kalvarna som föddes i våras är skjuten. Den andra står och väntar på henne ett par hundra meter in i skogen.
– Vi hoppas att jägarna sparar den. Det är en fin kalv, säger Jimmy Pettersson som koordinerar forskningen i Sörmland.
Men 5863 är inte representativ för de sörmländska älgarna.
En teori som forskarna arbetar efter är det extremt täta klövviltsbeståndet kring Runtuna och Björnlunda gör att det helt enkelt inte finns tillräckligt med bra mat för älgarna på sommaren.
Skogsbolagen har länge klagat på att älgarna äter och förstör små tallplantor. Att älgar äter tall på vintern är inget konstigt, men på sommaren bör de äta asp, sälg, rönn och örter för att få riktigt bra mjölk till sina kalvar. Men eftersom det finns extremt mycket dovhjort, kronvilt och vildsvin i samma områden kanske älgarna inte får den mat de behöver.
– Det bra fodret ska delas mellan många. Vi kan för lite om hur de olika arterna påverkar varandra än, säger Jimmy Pettersson.
– Kanske är det så att vi måste ta ner dovhjortstammen något i Sörmland.
När alla prover är tagna får älgkon en ny spruta, nu med motgift. Det dröjer bara ett par minuter innan hon lyfter på huvudet och ser sig omkring. Hon reser sig, och innan hon kliver in i skogen för att locka på sin kalv, vänder hon sig om en sista gång och tittar på oss.