Moralpaniken var ett faktum när TV-programmet Studio S, ett samhälls- och debattprogram som sändes på SVT, fick hela publiken att bänka sig framför sina TV-apparater på bästa sändningstid. Programledaren Göran Elwin stirrade allvarligt in i kameran och förkunnade:
– Ni som har barn, låt inte dom sitta uppe och titta på det här. Det tycker jag kan vara onödigt.
Förstasidan på Katrineholms-Kuriren den 4 december kröntes med rubriken ”Video-våldet stoppas” och under fanns en bild av butiksinnehavaren Stig Gustavsson på Radiotjänst som höll fram en av de "hatansvärda" videokassetterna. Artikeln inne i tidningen förkunnade med vit text mot svarta plattor: "Det finns sadistiska filmer i Katrineholm”.
Någon kritiker mot videovåldet behövde tidningen inte föra fram, det räckte att tv-programmet Studio S talade i eget majestät.
Den 8 december fortsatte rapporteringen om videovåldet då rubriken ”Lagstiftning kan stoppa videovåld” dök upp. Där rapporterades om Videogramutredningens ordförande, författaren Per Olof Sundman (C), som utbrast:
– Försäljningen och uthyrningen av våldsfilmer som är inspelade på videokassetter bör kunna begränsas genom vanlig lagstiftning och utan att detta innebär ingrepp i yttrandefriheten.
Videogramutredningen resulterade så småningom i att det blev straffbart för butiksägare att hyra ut våldsfilmer till personer under 15 år.