Videovåldet i Katrineholm skrämde slag på föräldrarna

Hela strömvirveln av 70-talets skräckidéer råkade sammanfalla i slutet av 1980. Åtminstone var det så i Katrineholm. Snart fylldes Katrineholms-Kurirens rubriker om förbud mot allt från rockkonserter till flipperspel och våldsamma filmer.

Panelen vid videofilmdebatten som utspelade sig inne på Katrineholms-Kurirens redaktion den 4 juni 1983. Personer som syns på bilden är: Camilla Andersson, Frank Sjöberg, Marita Bengtsson, Stig Gustafson och Göran Lind.

Panelen vid videofilmdebatten som utspelade sig inne på Katrineholms-Kurirens redaktion den 4 juni 1983. Personer som syns på bilden är: Camilla Andersson, Frank Sjöberg, Marita Bengtsson, Stig Gustafson och Göran Lind.

Foto: Leif Gustafsson

Nostalgi2022-10-18 06:02

Moralpaniken var ett faktum när TV-programmet Studio S, ett samhälls- och debattprogram som sändes på SVT, fick hela publiken att bänka sig framför sina TV-apparater på bästa sändningstid. Programledaren Göran Elwin stirrade allvarligt in i kameran och förkunnade:

– Ni som har barn, låt inte dom sitta uppe och titta på det här. Det tycker jag kan vara onödigt.

Förstasidan på Katrineholms-Kuriren den 4 december kröntes med rubriken ”Video-våldet stoppas” och under fanns en bild av butiksinnehavaren Stig Gustavsson på Radiotjänst som höll fram en av de "hatansvärda" videokassetterna. Artikeln inne i tidningen förkunnade med vit text mot svarta plattor: "Det finns sadistiska filmer i Katrineholm”. 

undefined
Katrineholms-Kuriren den 4 december 1980.

Någon kritiker mot videovåldet behövde tidningen inte föra fram, det räckte att tv-programmet Studio S talade i eget majestät.

Den 8 december fortsatte rapporteringen om videovåldet då rubriken ”Lagstiftning kan stoppa videovåld” dök upp. Där rapporterades om Videogramutredningens ordförande, författaren Per Olof Sundman (C), som utbrast:

– Försäljningen och uthyrningen av våldsfilmer som är inspelade på videokassetter bör kunna begränsas genom vanlig lagstiftning och utan att detta innebär ingrepp i yttrandefriheten.

Videogramutredningen resulterade så småningom i att det blev straffbart för butiksägare att hyra ut våldsfilmer till personer under 15 år.

undefined
Britt Argårds, polis från Örebro, föreläste om videovåldet för skol- och barnomsorgens personal i Katrineholm den 18 november 1988.
undefined
Specialeffektsscenen fångad på bild visar Freddy Krueger i skräckfilmen "A nightmare on Elm street".
undefined
Panelen vid videofilmdebatten som utspelade sig inne på Katrineholms-Kurirens redaktion den 4 juni 1983. Personer som syns på bilden är: Camilla Andersson, Frank Sjöberg, Marita Bengtsson, Stig Gustafson och Göran Lind.
undefined
Debatten om videovåldet sände chockvågor genom hela det svenska samhället, inklusive Katrineholm. Tidningen var inte sena att haka på med att intervjua lokala företrädare för videomarknaden.
undefined
När 1970-tal blev 80-tal blev skräckfilmerna ett stort diskussionsämne.
undefined
Katrineholms-Kuriren den 6 december 1980: En orolig Vingåkersbo skrev till och med brev till justitieministern för att stoppa videovåldet.
undefined
Skräckfilmens vara eller icke-vara var en stor debatt, så även på Furulidens vårdboende i Katrineholm.

 

undefined
Tv-tablån den 2 december 1980: Det numera klassiska debattprogrammet Studio S upprörde en hel föräldrageneration.
Videovåldsdebatten

Debatten om videovåldet tog fart efter att tv-programmet Studio S visat klipp ur bland annat ”Motorsågsmassakern”. Effekten blev att antalet videobandspelare ökade i svenska hem och att splatterfilmer blev mycket efterfrågade. Bättre reklam kunde det inte bli för filmer som “The Driller Killer”, “House by the Cemetary”, “Cannibal Holocaust”, “The Hills Have Eyes” och “The Boogey Man”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!