“Paulssons Färg”, är ett välbekant begrepp för många katrineholmare, åtminstone de av oss som uppnått mogen ålder. Grundaren av målerirörelsen, Sven-Erik Paulsson, föddes i Urshults församling i Småland 1863 och kom till våra nejder runt 1890. Till att börja med var han sysselsatt några år i Vingåker, där han var delaktig i renoveringen av Säfstaholms slott. I Vingåker träffade han Hulda Nilsson från Norrköping, som 1891 blev hans hustru.
Första tiden som gifta levde och verkade makarna Paulsson i Tingsryd, där Sven-Erik blev egen målarmästare. I småländska “metropolen” föddes 1892 sonen Hugo, som så småningom skulle spela en betydande roll i familjeföretaget.
Våren 1894 kom den lilla familjen till Katrineholm, som på den tiden endast hade några tusen innevånare, men var stadigt expanderande. När Paulsson startade sin verksamhet hade han en gesäll men anställde efter något år lärlingen Edvin Malmqvist, som senare blev egen mästare under 40 års tid. Efter några år flyttades verkstaden till Smedjegatan 71, nuvarande Köpmangatan 19.
Paulsson fick ofta leverera yrkestillbehör till både industrierna och andra målarmästare på orten, vilket fick tanken att slå rot om att utöka rörelsen med en specialaffär. Visserligen fanns det diverseaffärer som tillhandahöll både färg och tapeter, men utbudet var knappt och enahanda.
Den 10 mars 1897 inregistrerades firman under namnet S.E. Paulsson, dock öppnade inte affären förrän året därpå. Den första affären låg i det så kallade Hellbergska huset på Magasinsgatan 86, nuvarande Drottninggatan 3. På den tiden var gatan en idyll, med kastanje- och rönnträd, men var vid regnig väderlek i mycket dåligt skick och knappt framkomlig.
1898 lät Paulsson uppföra en ny verkstad med adress Fredsgatan 42, där senare det så kallade Oscariahuset med bland annat skoaffär och pappershandel kom att ligga.
Vid sekelskiftet 1900 var det fart på byggandet i trakten och gott om jobb för Paulsson och hans gesäller. Det var Gröna kulle, Kullbergska huset, Samskolan (Djulögatan 38), Strykjärnet (Storgatan 22-24) och mycket mer som byggdes i stan. Dessutom utförde Paulsson allt måleriarbete vid renoveringen av Eriksbergs slott. Arbetet där var tydligen välgjort, eftersom godsets ägare baron Bonde efteråt skrev ett synnerligen smickrande rekommendationsbrev till S.E. Paulsson och hans gesäller.
År 1902 flyttades affären till huset vid Fredsgatan, där verkstaden redan fanns och redan fem år senare gick flyttlasset åter, denna gång till det nybyggda stenhuset vid torget med adress Köpmangatan 182, senare 12.
I början av 1930-talet avled S.E. Paulsson och firman drevs vidare av sterbhuset fram till 1934, då man bildade aktiebolag.
I början av 1935 avled även fru Paulsson och styrelseordförande blev då sonen Hugo med systrarna Bojan och Anna-Maja som ledamöter samt inköpschefen Josef Alm som suppleant. Förste man i affären blev Rudolf Elert, som anställts som springpojke 1914. Han lämnade firman 1942, för att bli egen färghandlare, med en rörelse som existerar ännu i skrivande stund.
Hugo Paulsson avled 1942, ännu inte 50 år fyllda och ändringar vidtog. Till chef i affären utsågs Helmer Zakrisson, under vars ledning affärerna utvecklades ytterligare under många år.
S.E. Paulssons motto var “Det finns hos Paulssons”.